Rasmus boström

En grusväg i de jämtländska skogarna. Slutet på 00-talet. Rasmus Boström vänder sig om i bilen och meddelar torrt. ”Du ska hålla den här grusvägen.

Det är lite drygt en kilometer väg. Håll koll på pejlen och släpp inte förbi för björnen”. Sen stänger han bildörren och kör vidare mot sitt pass. En hundförare ska börja banda uppe i berget. Vi vet inte hur färskt spåret är men hunden är intresserad.

Det blir ingen björn den här gången. Hunden spårar en grävling som redan ligger i gryt och jag får en skallande plotthund rakt i knät på vägen mellan planteringarna.

De sista två hundra meterna fram tills hunden dyker upp i väggrenen var spännande och minnet av den sammanbitna och fokuserade björnjägaren sitter kvar på näthinnan. ”Håll vägen och släpp inget förbi dig”.

Sedan den jakten har vi träffats många gånger och Rasmus har nog med åren blivit lite mildare. Å andra sidan hade jag lyssnat och varit lika taggad om jag fått samma uppmaning igen.

BJÖRNJÄGAREN MINNS

”Den här jakten ägde rum för många år sedan upp i Norrbotten. Jag blev inkallad på ett eftersök dagen efter att en björn hade skjutits. Den hade inte påträffats men det var blod i löpan.

Under natten hade det kommit lite snö och jag spårade med plotten Blaser någon kilometer. Fick för mig att det nog bara var en kantträff. Släppte honom därför och det spikade ut 7-8 km och blev fast stånd.

Till saken hör att jag sett andra spår i området i snön och när jag kom in på ståndskallet