Rasmus boström

Vägen kan jag i princip utantill. Är man uppvuxen i Dalarna och har familjerötterna och fjällstugan i Jämtland är E45:an som en gammal släkting. En självklar resväg med samma gamla invanda mönster och

Eva stannade på tröskeln och lät blicken svepa över rummet. Lamporna var släckta. Ett kallt månljus föll in över sängen från det öppna fönstret. Kyrkoherden låg på sängen med kläderna på. Hans svarta

● Landskapet öppnar sig, och på andra sidan ängen syns den rödmålade gården i Brattås. Efter en skarp böj, kallad Öbergskurvan, svänger man in på en grusväg. Det var här vid brevlådan som ett vittne s

Stormen hade stillnat och snöovädret var över, konstaterade Lena när hon fällde upp persiennen och kikade ut. Allt var så vitt, så det var nästan svårt att titta mot de snötäckta vidderna utanför stug

Berit hade blivit sittande lite för länge vid morgonnyheterna som varnade för hårda vindar och kraftigt snöfall. Sixten spann i hennes knä och taxen Larry snarkade under julgranen. Hon njöt av stillhe

Jag tog ett försiktigt steg framåt på darriga ben, precis som vanligt. Det var tungt att bära mig själv och jag kunde för allt i världen inte förstå hur jag hade kunnat bli så ömtålig och svag på så k