Ålekråkor på kornet

5 min läsning

Ola Antonsson hänger på KG Ottosson ut till Svartö på Östersjökusten för att skyddsjaga storskarv. Den terroriserande fågeln erbjuder spännande jakt. Det gäller att hålla beståndet nere, utifrån de jaktliga förutsättningar som idag står till buds.

TEXT OCH FOTO: OLA ANTONSSON

I takt med att mörkret sänker sig kommer allt fler skarvar in.
Flock efter flock.

Det är en varm sommardag i början av augusti när telefonen ringer. KG Ottosson och jag har pratat skarvjakt i över ett år utan att ha lyckats få till det. Det är mycket som ska stämma, inte minst vädret. Nu hör jag tydligt ivern i hans röst:

– I eftermiddag ser det bra ut, kan du komma om ett par timmar så tittar vi om det är några skarvar i farten?

Så får det bli och snart sitter jag i bilen på väg mot Svartö som ligger vid havet strax norr om Mönsterås mellan Kalmar och Oskarshamn.

Full aktivitet på bryggan

Vid KG:s brygga blir det snart full aktivitet när den ene skarvjägaren efter den andre ansluter. Det är bra att vara flera när man jagar och sitta på flera olika skär, på det sättet får man fler skarvar i rörelse och det blir fler skottchanser. KG ska sitta på Stora Sillekrok tillsammans med barnbarnet Alfred Ottosson.

– På Stora Sillekrok vill skarvarna gärna sitta framåt kvällen och det går bara att komma i land om väderförhållandena är de rätta som i dag.

KG:s bror Håkan Ottosson har fått uppdraget att skjutsa ut jägarna till de olika skären. Man kan inte ha någon båt liggande när man jagar, en anledning är att skären är små och svåra att lägga till vid men framför allt skyggar skarvarna för båtar.

Vi är vitklädda för att smälta in så bra som möjligt skäret är ljust från början och skarvskiten har gjort det ännu vitare. En snödräkt fungerar bra men i dag är det nog väl varmt så det får bli ljusa kläder och en keps.

Stora Sillekrok

Efter en kort stunds båttransport är vi framme vid Stora Sillekrok och allt lastas av. På skäret sitter redan kanske ett femtiotal skarvar som snabbt lättar när vi närmar oss.

Det luktar intensivt illa av skarvarnas spillning. Så är det på alla kobbar och skär där skarvarna trivs och vill sitta. Som vanligt när man jagar sjöfågel är det en hel del prylar men bara tre skarvbulvaner.

– Det ska vara de här danska bulvanerna, de är de bästa utan tvekan, säger KG och börjar snabbt placera ut bulvanerna med näbbarna mot vinden.

KG och Alfred bygger lite på Alfreds gömsle, eller skåre som man säger här.

– Det bästa gömstället är en skåre man bygger med stenar men det går inte på alla skär. H�

Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar