För veden – i tiden

Jag slår upp ögonen. Hjärtat dunkar hårt och jag är genomsvettig. Rummet är mörkt och det tar ett tag innan jag förstår. Innan jag inser att det bara var en dröm: Jag höll på att drunkna. Vattnet var

DE SKOGSKLÄDDA FJÄLLEN reser sig upp sig mot skyn när GPS-en visar vägen längs de slingrande vägarna i Telemarks dalgångar. I Kviteseid svänger jag in på en liten grusväg och växlar ner till lägsta vä

Det går ett spår över vallen. En mörk slinga där daggen sopats undan av släpande steg. Försiktiga tramp med ena foten framför den andra som sig bör när man smyger. I änden på spåret, diffus bland dans

Jag står utanför min stuga i skogen när en granne kommer förbi. Han berättar med dämpad röst att om jag går tyst kan jag få syn på ett rådjur som han nyss sett en bit bortåt vägen. Halvviskande tackar

LUFTEN FORMLIGEN DALLRADE över Mittådalens dammiga grusvägar. Renarna hade tappat höjd i sökandet efter drickbart vatten och vandrade planlöst fram längs med vägarna. Myggen var få och hade bytts ut m

Nöden sägs vara alla uppfinningars moder. Jag är skeptisk. Nöden är en något oengagerad bonusförälder jämfört med den produktiva lättjan. Hon tar verkligen föräldraskapet på allvar. Här är några av mi