Ett år med bottenmete efter abborre

KÄNSLAN NÄR TALLSTAMMARNA på Hökensås svischar förbi är välbekant. Exakt vad den egentligen innebär är desto mer svår att sätta fingret på, om det är förväntan, frihet eller något annat. I färg skulle

BAKDELEN SOVER. DET sticker. Krampen övergår till bortdomnande. Jag närmast svävar utan kontakt med marken. Länge har jag suttit som ett ljus på stenen vid sjöns utlopp. Blixtstilla, med huvan åtsnörp

HARREN ÄR EN mycket vacker fisk som tillhör laxsläktet, även om det kanske inte ser ut så vid en första anblick. Tittar du strax framför stjärtfenan, så lägger du märke till den lilla fettfenan som al

SJÖN LIGGER KAVLUGN och solen steker. Vi är mitt i högsommaren och salta svettpärlor rinner ner och svider i ögonen. Abborrens tidigare glada hugghumör verkar helt ha avtagit. Flera timmar har gått ut

– DÄR SATT DEN! Nummer 200! Dan hivar återigen upp en fin abborre i båten. Det är näst intill overkligt vilken hög nappfrekvens vi har just nu. Han flinar samtidigt som fisken krokas av och kastas til

SVENSKT SPORTFISKE STÅR sig väl, åtminstone när vi jämför med andra lika sportfisketokiga nationer. I alla sorts vatten syns alla åldrar fiska, antingen från land eller från båtar. Ständigt hörs disku