Samarbete över gränserna:vildsvinen ska bort från spannmålen

2 min läsning

De senaste åren har spannmålsodlarna öster om Halländska Kungsbacka fått stora skador när vildsvinen ska äta sig mätta. Det har gjort att markägare och jägare gått samman och samarbetar över gränserna. Spindeln i nätet är jägaren Erik Erdelius som samordnar kontakten mellan markägare och jägare.– Jag fördelar områden mellan intresserade jägare utifrån de skaderapporter jag får, berättar Erik.

Text & Foto: HOLGER NILSSON redaktionen@jaktjournalen.se

Ämnesvisning
Ämnesvisning
Med termisk handkikare och skarp hörsel letar Mikael och Erik efter vildsvinen för att stoppa deras framfart.

”Förr var bockjakten den 16 augusti min stora jaktpremiär. Men nu går man bara och väntar på midsommar då skyddsjakten i spannmålen börjar på allvar”, säger Erik med ett leende. Det blir många jaktnätter för Kungsbackajägarna med uppdraget att hålla borta vildsvinen på 400 hektar.

– Det är inte bara jaktupplevelsen som lockar, det är också viktigt att vi försöker minska vildsvinsskadorna så mycket vi kan.

En natt strax före midsommar följer JJ med Erik och hans kompis Mikael Olsson ut på en av otaliga jakter. Som följeslagare har de gråwachteln Sven och vorsthen/gråhunden Maya utifall något skulle gå snett.

EXEMPLARISK BONDE

Nattens val av jaktområde bygger på en färsk rapport från en av de drabbade bönderna.

– Han är exemplarisk, varje vecka är han ute och kontrollerar sina spannmålsfält genom att köra traktor i kantzonerna. Eftersom han sitter högt kan han se skador i fälten, förklarar Erik, samtidigt som utrustningen görs i ordning.

– Varje vecka skickar han en karta med aktuella skador, vilket ger oss jägare bästa tänkbara förutsättningar.

RATAR SKJUTTORN

Nattens område har stora spannmålsfält med olika grödor. Vildsvinen söker sig främst till vetet när den gör över i mjölkmognad och även havre är en uppskattad vildsvinsdiet.

Erik och Mikael kontrollerar vindriktningen flera gånger, a och o för att kunna smyga in på nära avstånd.

– Vi är inga jägare om sitter i torn, istället går vi sakta framåt i sprutspår och kantzoner samtidigt som vi förlitar oss på hörseln. Vi lyssnar hela tiden efter att höra ljudet av grisarna när de äter spannmål.

– När vi väl hört dem kommer vi till det mest spännande momentet. Ansmygningen in på nära avstånd, de är ofta trygga när de går och äter. I det avgörande ögonblicket använder vi oss av


Denna artikel är publicerad i...
Ämnesvisning

Liknande artiklar

Liknande artiklar