Jaktradion: att tala är silver att tiga är guld –eller?

Det är återsamling, man kan se på en av lagets jägare att det är nåt som skaver, och plötsligt kommer det, ”Ni måste sluta tjafsa på radion, det tjattras ju över hela skogen”. Någon håller med, en annan menar att det är lagom information om jaktens skeenden. Hur vi vill ha kommunikationen i radion under pågående jakt är självklart individuellt. Samtidigt kan det vara bra att ha pratat igenom det här i jaktlaget så att alla vet vad som gäller.

Ska till exempel var och en rapportera att de är framme vid passet, och ska man alltid rapportera observationer?

Lisa Johansson Saadio, Richard Hellström och Robert Ström är alla erfarna jaktledare i olika delar av landet. Lisa i Dalarna, Richard i Östergötland och Robert i Norrbotten. Gemensamt för dem är att de menar att kommunikationen över radion ska röra den pågående jakten.

– Annat får man ta när man ses vid samlingen, säger Lisa Johansson Saadio.

Samtidigt menar Richard att det kan skilja sig mellan olika jakter – Det beror precis på vad man jagar och hur många som är med. Jagar man hare i februari ihop med ett par kompisar, ja då kan det bli att man pratar lite mer som om man vore ansikte mot ansikte. Vid organiserad jakt med många deltagare däremot, då tycker jag att radion främst är till för hundförarna. Passkyttarna får hålla ner lite.

HÅLL INFORMATIONEN KORT

Han menar att man som passkytt vid större jakter bör hålla infon kort. Om man skjutit, vad och hur det gick. Robert Ström är inne på samma spår:

– Det är viktigt att det är sakligt runt jakten och så lite runtom-snack som möjligt. Samtidigt rapporterar jag ungefär varje kvart vad som händer i jakten så att alla får veta.

– Långa målande beskrivningar om vad som hänt kan bli irriterande när man står i såten och behöver komma in med något. Inte på så sätt att det blir till en konflikt, men man kanske tar upp det när såten är färdigjagad, om att man bör hålla ner längden på meddelanden, säger Richard Hellström.

Alla tre är över