Sensommaren 1991 kom ett telefonsamtal från redaktör Holger Nilsson; vill du skriva vapentest för Jaktjournalen? Så här 32 år senare kan jag konstatera att åren går fort när man har roligt. Men allt har sin tid.
Holger Nilsson kände jag flyktigt efter en knivaffär. Han var nytillträdd på Jaktjournalen när han kontaktade mig med frågan. En jakttidning ska ha ett vapentest i varje nummer, det var hans bestämda befattning.
Frågan var riktad till både mig och Stefan Karlsson som jag kände tidigare efter ett vapenprojekt i kaliber .416 Taylor.
I Jaktjournalen nummer 10 år 1991 publicerades vårt första vapentest och starten på denna resa.
TRE MÅNADERS DEADLINE
Den första vapentesten var egendomligt nog inte en Beretta hagelbock utan en Mirukou 7500 kombi. Berettas hagelbockar dominerade både på skjutbanor och i den jaktliga världen men både Merkel 8 och Husqvarna 310 var väl representerade i de svenska skogarna.
Nåväl efter fotografering och skrivande efter en grov mall från chefen så lämnade vi ett första manus med bildmaterial. Det var med skräckblandad förtjusning som utgivningsdatum nalkades. På den tiden låg deadline tre månader innan tidningen kom ut i butik, så innan publicering gjordes fler tester.
Fotograferingen gjordes vid ”ladan bakom ladugården”, utomhus när ljuset var tillräckligt. Diafilm skulle det vara vilket innebar en veckas väntan innan bilderna kunde kontrolleras och sändas från Nordmaling till Kungsbacka. Det tog ett tag att lära sig hur man tolkade diabilderna.
Diafilm och dagsljus gjorde att tidsfönstren var korta vissa delar av året. Tanterna i området tittade med förundran på våra vapenövningar i piskställningen på innergården. Konstigt att ingen kontaktade polisen.
Jag kan påminna mig ett och annat irriterat samtal gällande bildskärpan. När jag begrep att en lupp var ett gångbart hjälpmedel, en gåva från chefredaktören, blev det enklare att välja ut rätt bildruta.
Digitalfoto och mejl blev en verklig revolution.
Känslan och spänningen inför en publicering har aldrig försvunnit även om den minskat. Är det något i den tekniska konstruktionen som jag inte begripit eller har missförstått? Oron har minskat genom åren men finns alltid där.
Spikarna på ladväggen sitter fortfarande kvar, jag kollade häromdagen. Skulle inte tro att det finns en lada i hela Sverige som det fotats så många vapen på som denna.
KU
