Majas förstaälgjakt

Maja Odelberg vet vad hon vill ha och älgstudsaren är käraste ägodelen.

– Jag tycker inte han ä tong. Inte är det så mycke rekyl heller för den delen... Nåt lättviktsvapen är det i varje fall inte med en massiv sporterliknande stock som kommit till i efterskott. Men hon har lärt sig hantera den och tyngden gör väl sitt så att 6,5:an inte sparkar så hårt. En fördel på skutbanan där hon regelbundet övar.

– Det blir en del skjuting på älgbana hemme. Dä ä kul, säger Maja och lutar Husqvarnan mot en skrovlig tallstam. Efter snart en timma genom markerna, börjar väl axelremmen att tynga lite grann.

HUNDEN UTE PÅ SÖK

Vi har stannat i en myrkant och lyssnar till skogens sus. Så mycket annat är inte att höra. Ett upptag skulle pigga upp. Ett rungande gångstånd genom skogen. Familjen Olbergs hund, jämtetiken Mottibäckens Heja, ligger ute på sök men har än så länge kammat noll då det inte kryllar av spår. Tvärtom är det enligt talesättet rent för älg.

Jakten hade kunnat få en mer inspirerande start, men kanske blir det bättre längre fram. Hälften av såten ligger orörd kvar och just som vi känner att det är dags att dra vidare kommer tiken svansviftande förbi. Att hon håller kontakt tycker Remy, Majas pappa, är bra.

– Rundor på tio minuter till en kvart är lagom på den här jaktmarken. En snabb hund som Heja hinner långt och samtidigt kan man styra söket genom att flytta sig i en viss riktning. Blir hon borta längre, ja då vet man nåt är på gång.

UPPSIKTSJAKT FÖR 16-ÅRINGEN

Tiken drar vidare och när hon försvinner mellan trädstammarna hänger Maja studsaren på ryggen och trampar efter i farsans fotspår. Det är trots allt uppsiktsjakt för den entusiastiska sextonåringen, men skulle ett skottillfälle yppa sig har Maja första tjing. Så är det sagt.

Remy som fällt många älgar skulle glädja sig om dottern kom till skott. Visst har hon gått med förut, vid sidan om och lärt sig. Men första dan med eget vapen är speciellt. Då är det äl