”jag var 2,5 år och kom hit – nersövd”

Vicky hade alltid vetat att hon var adopterad, men de biologiska föräldrarna hade aldrig varit viktiga för henne. Hon kände varken bitterhet eller sorg över att hon en gång blivit bortlämnad, för inge

Ediths röst darrade av vrede och hon skakade fortfarande när hon stod i köket och gjorde det sista, medan Jon lutade sig mot bordet med ett glas vin i handen. – Det kunde lika gärna ha stått i tidning

Läget, snygging? – Läget är jättebra! Jag har kommit upp i den beaktansvärda åldern av 65. Kroppen börjar säga: ”Vänta, kan du inte bara sätta dig ned?”, men huvudet är på skaft! Jag älskar att skriva

Jag är ett storstadsbarn som växte upp bland betong, asfalt och höghus. Mina föräldrar jobbade väldigt mycket för att vi skulle ha råd med vår trerumslägenhet, vi var fem barn som skulle bli mätta och

Annette tyckte att det kändes som att bli påkörd av ett expresståg. Alldeles nyss hade hon och Melker utbytt en glödhet kyss. Nu stod de med fem steg mellan sig framför killen som hon dansat och flirt

Anette Svensson står vid de sotsvärtade murresterna och förvridna metalldelarna och tittar ut över förödelsen. Fram till den sjunde oktober var det här hennes hem. Här bodde hon tillsammans med döttra