”gråttricket funkade – jag blev journalist”

Jenny Strömstedt tar emot på lantstället ute på Dalarö i Stockholms skärgård. Hon bär Fristadsbyxor och rutig skjorta, hon är ju här för att arbeta – fysiskt. Den långa vintern ska städas ur huset, och trädgården… ja, där finns det i princip inga gränser för vad som ska göras. Det ska planeras, beskäras, bekämpas, och Jennys blick rör sig stressat över växthus, pallkragar och pelargonkrukor.

– Egentligen strävar jag efter mesta möjliga utdelning med minsta möjliga arbetsinsats. Men så här på försommaren går det inte att komma ifrån att det är mycket jobb.

”Med stor aptit på nästa skit” lyder budskapet på den broderade tavlan som hänger i husets entré. Det är maken Niklas Strömstedts pappa Bosse, den kände tidningsmakaren, som har myntat uttrycket. Det var han och hustrun Margareta som köpte det här skärgårdshuset en gång i tiden. Jenny säger att hon är tacksam över att huset finns, och att hon och familjen kan vara här. ”Tacksam” är för övrigt ett ord som hon återkommer till under intervjun. Man ska vara medveten om sina privilegier, tycker hon.

Nu är det en ny generation mediemänniskor som huserar på Dalarö, men svärfar Bosse är fortfarande med i tanken. Han är en journalistisk förebild i att balansera lättare ämnen med tyngre, konstaterar Jenny. Det är målsättningen i hennes egna lördagssändningar. Programmen får gärna rymma både grävande journalistik och katter. Samt en vänlig ton.

5,0 i snittbetyg

Jenny gick ut gymnasiet med 5,0 i betyg, men varför var det just journalist hon ville bli?

– Egentligen skulle jag ha gått Handelshögskolan, men ångrade mig när jag kom hem från USA där jag hade pluggat journalistik. Ansökan var inskickad och det var för sent att ändra. Jag ringde till antagningsnämnden och grät. Kan ni flytta om? Sätta Journalisthögskolan före Handels? Och det gamla gråttricket fungerade. Jag har alltid varit omvärldsorienterad och intresserad av samhällsfrågo