FOLKLIGT Skira björkar och dansbana, kaffe och tombola. Svensk sommar blir extra nostalgiskt somrig i Folkets park. Minnen, musik, mygg och kärlek uppträdda på ett 131 år långt strå.
AV MAGGAN HÄGGLUND FOTO TT
– För mig som barn framstod folkparken som en helt magisk plats, med sina kulörta lyktor och tombolastånd, säger Nina Andersson.
Hon minns hur farfar berättade hur han varit i parken och målat staket eller stått i och sålt biljetter i entrén. Hans vanliga kneg var som målare, men fritiden satsade han på Folkets park.
– Jag är så himla, himla glad för att det fortfarande finns en massa människor som vill lägga sin lediga tid på att göra något för att lokalsamhället ska bli lite bättre och lite roligare för alla som bor där, säger Nina.
Farfar skulle varit stolt om han vetat att barnbarnet Nina nu är vd för Folkets Hus och Parker. Och över att hon älskar folkparkerna minst lika mycket som han. När folkparkssommaren börjar tycker hon att det är som att ”breda ut en stor picknickfilt där alla får plats”.
Trots att allt inte är som på farfars tid så är kärnan i verksamheten ideell. Den som står i reflexväst på parkeringen eller säljer korv i danspausen är en frivillig och verksamheten ska inte ge vinst som ska hamna i några ägares fickor.
100 aktiva parker
På farfars tid var det fler, 1958 fanns det 258 folkparker.
På Ninas tid är det ändå rätt många, 2024 finns det 100 aktiva folkparker spridda över hela landet.
Så varför går folk till Folkets park idag?
– Jag tror att det är kombinationen av tradition och nytt. Och det finns inte så många platser där man kan ses över generationsgränserna.
När superstjärnan Frank Sinatra kom till Sverige 1953 turnerade han i folkparkerna.
