Lo kauppi, aktuell i tv-serie om övergrepp, gav sin förövare ett val: ”gå i terapi – eller så anmäler jag dig”

Det skulle bli året då Lo Kauppi återvände till London där hon bodde som ung. Den här gången var det en utbildning i filmregi som lockade till den brittiska huvudstaden. Lägenheten i Stockholm var uthyrd för ett år och en ny bostad i mångkulturella Shepherd´s Bush väntade på henne och sonen Lorens. Då kom frågan om hon ville göra en av huvudrollerna i Netflix-filmatiseringen av Mattias Edvardssons roman ”En helt vanlig familj”. Erbjudandet var för bra för att tacka nej till, men att avblåsa flyttplanerna i sista minuten skulle bli både dyrt och krångligt. Lösningen blev en rockad inom familjen.

– Min man fick flytta till London med vår son och gå filmkursen i mitt ställe. Vi behövde bara meddela skolan att det inte var Lo Kauppi utan Figge Norling som skulle gå utbildningen.

Själv for Lo till Lund för inspelningen av ”En helt vanlig familj”. I en påkostad funkisvilla i ett av universitetsstadens mest fashionabla områden bor hennes rollfigur Ulrika tillsammans med man och tonårsdotter. Vid en första ytlig anblick är det svårt att tänka sig två mer olika personer än den strama juristen Ulrika med sina sidenblusar och välfriserade lockar och den bohemiska Lo som möter oss på Mariatorget i en rejäl lappmössa neddragen över det ostyriga håret och med dramatisk svart eyeliner på ögonlocken. Lo bekräftar mina misstankar om att hennes rollfigur även till personligheten ligger långt ifrån henne själv.

– Ulrika är raka motsatsen till min impulsiva adhd-personlighet. Hon är en kontrollerad akademiker som inte blottar några känslor och hela tiden tänker strategiskt. Många uppfattar henne som kall, men det är nog mest för att serien bryter mot de stereotypa könsrollerna på film och i tv där kvinnan är den känslosamma oc