”filmen blev en större resa för mig än för pappa”

Filip Hammar tog med deppiga pappa till hans älskade Frankrike

När Filip Hammar har pratat med sin mamma i telefon så brukar hon avsluta samtalet med orden: ”Tack för att du ringde, Filip”.

– Jag får alltid så dåligt samvete. Att hon säger så är ju ett bevis på att jag inte hör av mig tillräckligt ofta.

Säger Filip Hammar och suckar. Vi pratar på Zoom, han befinner sig i Los Angeles, där han bor numera. Han är dock ofta hemma i Sverige för att spela in frågesportprogrammet ”Alla mot alla”, och på senare tid – för att jobba med filmen.

Den handlar om Filips pappa Lars, som bor i Köping tillsammans med Filips mamma Tiina, och som efter fyra decennier som populär fransklärare på stadens gymnasieskola går i pension. Lars ser fram efter att träda in i den ”tredje åldern”. Livet som pensionär lockar. Han planerar för upplevelser, middagar och, inte minst, resor till sitt älskade Frankrike.

Men så blir det inte. Istället för att ta för sig av livet sjunker han allt djupare in i grubblerier, faktiskt rent bokstavligen. Han liksom fastnar hemma i skinnfåtöljen i vardagsrummet i Köping.

Livet som pensionär

Hos Filip börjar en idé att gro. Ska han försöka ta med pappan på en resa till Franska Rivieran? Bjuda på en nostalgitripp och göra samma slags bilresa som familjen så ofta gjorde när Filip var barn? Kanske skulle det göra att pappan återfår livsgnistan?

Resultatet finns nu på biodukarna runt om i landet. En känslosam film som är lätt att relatera till och som många nog kommer att känna igen sig i.

– Vi har absolut inte velat göra en sentimental, sliskig film som spelar på folks känslor. Men om filmen kan bidra till att människor blir påminda om vikten av att bry sig om sina föräldrar, eller andra äldre i sin omgivning, så är det kul.

Kanske illustrerar filmen olika problem som kan uppkomma i livet, funderar Filip Hammar.

– Inte minst vad som händer när man går i pension. Pappa såg fram emot livet som pensionär, men det blev inte som