Kräsen eller bara supersmakare? var fjärde bär på den okända genen

AKTUELLT

Allt börjar med att jag får ett gentest skickat till mig. En anspråkslös pappersremsa ska tala om för mig om jag bär på genen TAS2R38. Det varnas för stark, bitter smak och jag rekommenderas att ha ett vattenglas nära till hands. Om jag har ett känsligt smaksinne kommer jag att uppleva den här pappersremsan som fasligt bitter. Om jag däremot inte alls är känslig så kommer den bara att smaka papper. Men som den mellanmjölksperson jag är hamnar jag såklart mitt emellan. Den smakar lite bittert, men är högst uthärdligt.

Broccoli eller brysselkål är för de flesta inget konstigt. Men för vissa människor kan smaken av grönsakerna förstöra hela måltiden. Förr skulle de ha kallats kinkiga och kräsna, numera benämner forskarna dem – supersmakare.

– TAS2R38-genen är inte så känd bland allmänheten, men skapar problem för många. Jag har själv genen. Jag uppfattades som ”picky” när jag var liten. Jag minns att mina föräldrar kunde säga ”Du lämnar inte bordet förrän du har ätit upp”. Ett av mina barn har också genen, men jag har lärt mig hur jag ska hantera det här, säger Johan Swahn, forskare i sensorik vid Örebro universitet och tidigare professionell kock.

Superkraft

Johan Swahn pratar om genen i termer av ”superkraft”. Till alla som bär på den vill han säga – grattis.

– Den har gett mig ett förbättrat smaksinne som har varit en superkraft i mitt tidigare arbete som kock. Studier har också visat att genen är överrepresenterad bland vinexperter, och att kockar kan vara mer känsliga för bitter smak.

En maträtt smakar nämligen olika för alla som sitter runt ett bord, påpekar Johan Swahn.

– Som kock tyckte jag ofta att ”Nu räcker det”, att maten smakade tillräckligt, samtidigt som mina kollegor ville ha mer salt, mer smak. Det var helt uppenbart att vi var olika känsliga. Men det ska sägas: med åren har jag faktiskt lärt mig att uppskatta den bittra smaken, numera kan jag