SCENAKTUELL Snart står han på scenen i ”En runda till”, om krisande medelålders män som försöker höja livslusten med promille. Men privat mår Islands största skådespelarexport, Sverrir Gudnason, bättre än någonsin – och ser fram emot att äntligen få rösta i Sverige.
AV ANNA LILJEBERG
Älskad skådis, klubbägare och före detta mästare i isländsk brottning...
In genom dörren på Scalateatern i Stockholm kommer en trebarnspappa i rutig skjorta, lite trött efter en hel dags repetitioner i en kvav teaterlokal. Han skulle säkert kunna ställa sig vid teaterns bardisk och ta en öl, utan att väcka någon större uppmärksamhet.
Sverrir Gudnason är ett bevis på den där svårfångade begåvnings-auran som vissa skådepelare tycks få när kameran slås på, han är ändå mannen som spelat iskalle Björn Borg, olycksfågeln Kurt Haijby och modellsnyggingen Peter i ”Älska mig” med lika stor trovärdighet.
Han förklarar det själv med ett ödmjukt understatement:
– Jag har nog ett utseende som inte skriker. Vissa kändisar kan du ju se på långt håll – ”här kommer Zlatan”. Så är de inte med mig, den glowen har inte jag.
– Kanske beror det på att jag inte har ett så distinkt utseende.
Efter att ha filmat mycket de senare åren – vi kommer snart att se honom som rövarhövdingen Borka i en nyinspelning av ”Ronja Rövardotter” – är Sverrir nu tillbaka på teatern. Den här gången i scenversionen av filmsuccén och Oscarsvinnaren ”En runda till”. Handlingen är välkänd; fyra gymnasielärare kastar sig ut i ett experiment för att testa teorin om att vi människor föds med en halv promille alkohol för lite. Genom att ständigt vara lite småfulla, så kommer deras sinnen att öppnas för världen och kreativiteten öka. Hoppas de. Med på scenen har han också Martin Wallström, Christopher Wagelin och Björn Kjellman.
Känsla av tomhet
Men även om det är en komedi, så lurar svärtan bakom skratten. Det är lika mycket en pjäs om människans längtan efter en större mening. Sverrir spelar Martin (Mads Mickkelsens roll i filmen) och han kan känna igen sig i rollfigurens livskris.
– Jag tror att alla någon gång hamnar på en plats i livet där de inte vill vara. ”Varför är jag här?” ”Vad blir mitt nästa st
