TILLSAMMANS Friluftsmänniska och folkbildare. Resenär och reporter. Humanist och hedersdoktor. Föreläsare och filmare. Tänkare och tolkare. Världsresenären Lasse Berg är allt det där – och lite till. I nya boken ser han tillbaka på sitt äventyrliga liv, och inspireras samtidigt till både samtidsanalys och en framtidsspaning.
AV ANNA WAHLGREN FOTO FREDRIK HJERLING
Vagabonden Lasse Berg är hemma i Uppsala. Han har nyligen gjort en höftoperation, och haltar lätt. Numera går han runt med en titankula i kroppen. Som den journalist han är bad han om att få vara vaken under operationen. Det var riktigt skoj, summerar han. Inte minst fascinerades han över den uppsluppna stämningen bland operationspersonalen.
– Det påminde nästan om ett glöggparty, säger Lasse.
I fem decennier har han beskrivit världen för oss. Vi har hört honom i P1-programmet ”Tankar för dagen”, läst honom i Tidningen Vi och Dagens Nyheter, lyssnat på hans sommarprat och radiodokumentärer på Sveriges Radio, och läst hans boktrilogi om Kalahari. Nu har Lasse Berg skrivit ännu en bok, och den här gången tar han avstamp i ett halvt sekels vistelser i Asien och Afrika. Han skriver om krig, massvält och folkmord, men också om en mänsklighet som får det allt bättre.
När Lasse och hustrun Ingrid tar emot i tamburen får jag genast ett par tofflor att sätta på fötterna. Det är ju kallt på golvet, tycker det här paret som har spenderat en stor del av livet i olika afrikanska länder. De har varit bosatta i Rwanda, Etiopien och Namibia. Innan dess ägnade sig Lasse Berg åt Asien i ett par decennier. Men det var Ingrid som förde honom till Afrika. Hon är uppvuxen i Etiopien, och har arbetat inom Sida och UD i hela sitt yrkesverksamma liv.
– När jag träffade Ingrid hade jag aldrig tidigare varit i tropiska Afrika. Men så hade jag tagit på mig ett uppdrag för Sida, och följt med på en journalistresa till Mocambique. Första dagen skulle vi äta lunch på stranden utanför Maputo. Där satt vi på en restaurang och så slogs dörren upp och det kom in en jädra massa ljus och så stod den där tjusiga människan där, säger Lasse och pekar på Ingrid.
