I år är det 500 år sedan Gustav Vasa valdes till kung. Många kungar har passerat sedan dess, och historierna känner vi – eller? Vi bad historieprofessor Dick Harrison att berätta något mindre känt om åtta kungligheter. Del 5: Karl XII.
AV DICK HARRISON MÅLNING JOHAN DAVID SCHWARTZ
Vad de flesta vet, eller tror sig veta, om Karl XII är att han tillbringade största delen av regenttiden med att kriga, att han alltid avbildades i uniform, att han importerade kåldolmar från Turkiet och att han mördades genom att skjutas med en kulknapp i huvudet. Bortsett från krigandet är allt detta falsk information. Vi har tidstypiska porträtt av Karl XII utan den blå krigsmunderingen, kåldolmarna är en vandringssägen och kulknappen en bluff. Ju mer man skalar bort dylika föreställningar, desto tråkigare tenderar kungen att bli. Men på en punkt är det tvärtom: Karl var färgstarkare än sitt rykte.
Festprisse
Enligt hävdvunnen uppfattning, sjösatt redan av Voltaire, var Karl XII en extremt pliktmedveten herre som aldrig unnade sig något – varken kulinariska excesser, superi, älskarinnor eller spel och dobbel – utan endast levde för kriget. Men det fanns en Karl XII före Karl XII. Innan stora nordiska kriget bröt ut hade han festprisse-episoder 1698 och 1699 som fick stockholmarna att hisna.
Katalysatorn hette Fredrik IV av Holstein-Gottorp och var kungens kusin (samt gift med hans syster Hedvig Sofia). När Fredrik var på besök i Stockholm gick det vilt till. Historierna om Karls och Fredriks upptåg är så många, och delvis så bisarra, att det är omöjligt att avgöra vad som är sant och vad som är skrönor. Till de trovärdiga historierna hör att kungen och hertigen ska ha ridit runt i Stockholm och roat sig med att slita peruker och hattar av folk, och att de ska ha kastat ut möbler genom fönstret under alkoholstinna fester. Till de historier som källkritiskt sinnade bedömare
