MINNESVÄRT? Kanelbullens dag, den 4 oktober, närmar sig, och vi undrar: Var går gränsen för vad som är värt att fira? Är Mors dag ett kommersiellt jippo eller en historisk tradition? Göran Everdahl reder ut.
GÖRAN EVERDAHL redaktionen@icakuriren.se
Det finns högtidsdagar och så finns det högtidsdagar.
Kalenderns röda dagar, påsk, nationaldagen och de andra, känns självklara. Kanske även några till, som Internationella kvinnodagen. Så finns det förstås hedervärda minnesdagar som Världscancerdagen eller Förintelsens minnesdag – även om de flesta av oss nog inte kan placera dem i kalendern på rak arm.
Men Mors dag? Är det också ett slags internationell kvinnodag eller handlar den bara om att kränga blommor och snask?
Och för att komma till pudelns kärna: betänk kanelbullen. Förtjänar kanelbullen verkligen sin egen dag? Oavsett svaret så infaller Kanelbullens dag obevekligen den 4 oktober varje år och innebär att vi svenskar, som ju aldrig är svårflirtade i fikasammanhang, får anledning att äta ännu mer vitt mjöl än vanligt. Men dagen är en nykomling, hårt lanserad sedan 1999 och införd i många almanackor från 2004.
Toppen på ett isberg
Detta är bara toppen på ett gigantiskt isberg. Den som vill kan också välja att fira till exempel Vänsterhäntas dag (13 augusti), Tangons dag (11 december) eller Krama en bibliotekarie-dagen (30 januari). Bland många, många andra.
Ofta infaller flera olika märkesdagar på samma datum, det finns ju många fler intressen och folkgrupper att tillgodose än dagar på året. Den 27 oktober är till exempel rena trafikstockningen – då konkurrerar fem minnesdagar om utrymmet: Skolbiblioteksdagen, Internationella religionsfrihetsdagen, Alla svärmödrars dag, Världsdagen för audiovisuellt kulturarv och Internationella nalledagen.
Om man nu sitter inne med både nalle, svärmor och kulturintresse – hur ska man hinna? Inte ett akut problem för de flesta, det medges, men frågan hänger ändå i luften. Var kommer alla dessa dagar egentligen ifrån?
Minnesdagar är långt ifrån ett nytt fenomen, de har varit en del av alla kulturer så länge det funnits skrivkonst att föreviga dem. Från början var de oftast kopplade till religion. I gamla Rom fanns inga helger eller veckändor då man fick ledigt, men de religiösa dagarna och festivalerna var desto fler och då slapp man arbeta.
Under medeltiden i Europa var söndag påbjuden vilodag men resten av veckan slet man hårt. Skulle man kunna tro. För samtidigt finns bevarade dokument om hur exempelvis stenhuggarna i Not
