”jag älskar en heldag i köket”

6 min läsning

FÄRGSTARK ”För mig får matlagningen ta tid, då hinner man grunna över livet”, säger formgivaren och kokbokskreatören Lotta Kühlhorn. Följ med in i spisvärmen!

AV MARIA ROSWALL FOTO EMMA SHEVTZOFF

Lotta Kühlhorn

– Jag tycker om soffhörnan, den är både vardagshörna men fungerar också för ”fredagskvälls-häng”, tycker Lotta. Jugendlampan är ett auktionsfynd, läkarskåpet hittade Lotta på loppis.

Att komma in i Lottas hem är himmelriket för en mönsterälskare som jag. Hennes formspråk med växter och frukter skapar hemtrevnad i samklang med en mjuk ”tillbaka-studs” till 70-talet där nyanser av grönt, brunt och rosa dominerar. Vi pratar om hur hennes intresse för form och färg kom till och Lotta berättar att det alltid har funnits där, den starka påverkan av hur saker ser ut.

– Färger, former och mönster kommer alltid först, innan jag förstår sammanhanget. Mina första minnen är familjens bil, jag minns att den var ljusblå. Nu har jag en röd, har ingen aning om märket. Min mamma var bildlärare, hennes syster var keramiker. Jag tänker att platsen för visuella intryck upptar största delen av min hjärna.

Fokus på det vackra

Idag står matlagning på agendan. Lotta älskar att experimentera i sitt rosa kök.

– Det finns ett starkt matintresse i familjen, vi tycker alla om att laga mat och att njuta av goda drycker. Jag tror jag har smittat mina barn med att omge sig med sådant som är vackert, de har redan väldigt fina hem och lägger stor vikt vid detaljer kring både dukning och hur maten läggs upp och smakar. Att det ska vara sinnligt.

Lottas meny beskrivs bäst med orden ”rustik enkelhet med himmelska smaker”.

– Jag gillar förrätten tarte flambée för den är så god att man vet att alla blir nöjda.

Kåldolmarnas ”rötter” går flera generatioer tillbaka och jag ser hur Lotta njuter av pysslet det är att få till dem.

– De här italienska kåldolmarna är ovanligt goda i all sin rustika enkelhet. Man känner sig aldrig så tidlös som när man lägger kokta kålblad på handdukar över hela köksbordet. Mormor, farmor, gammelmormor och deras anmödrar och -fäder gjorde likadant. Det tar tid, men man hinner grunna över livet då. Citronposseten är rolig för den är så enkel att göra och den får en att tänka på kemi som man, i alla fall jag, annars sällan gör.

Vi pratar matminnen och vad som stod på bordet när man växte upp. I Lottas barndomshem varvades rostisar med tidstypiska 70-talsrätter som falukorv och fiskgratäng.

– Det var blandad kompott på middagsbordet! Formfranska med olika sorters sylt, vilket skapat otroliga sy






















Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar