”jag får jobba med det jag älskar mest”

5 min läsning

TVÅ I ETT Det finns två saker i livet som Pernilla Bergqvist älskar mer än något annat – hundar och att springa. En dag föddes idén att slå ihop dessa intressen och få det bästa av två världar. Och sedan sex år tillbaka jobbar hon på heltid som hundjoggare.

TEXT COLETTE VAN LUIK FOTO THOMAS CARLGREN

Ämnesvisning
Ämnesvisning

Pernilla är professionell hundjoggare

Fullt ös i parken när Pernilla Bergqvist kommer joggande med inte mindre än nio hundar i koppel.

De nio hundarna kommer kutande först, sedan kommer Pernilla Bergqvist. Samtliga springer målmedvetet och i samlad trupp genom parken medan flanerande människor stannar till och tittar på ekipaget. Det ser onekligen rätt häftigt och imponerande ut.

– När jag springer genom Stockholms innerstad brukar japaner peka och ta bilder på oss. De har nog aldrig sett något liknande, säger Pernilla och slår sig ner på en sten med hundarna samlade runt sig.

Hon är, så vitt hon vet, Sveriges enda professionella joggare som på heltid springer med hundar. Uppåt tio mil i veckan brukar det bli. Låter det mycket? Inte för Pernilla som är gammal ultramaratonlöpare. När hon tävlade sprang hon 7,2 mil åt gången på runt nio timmar och pausade bara för strumpbyte och toabesök.

– Jag gillar att slita på vägarna, det är något meditativt med att springa mil efter mil utan avbrott. Jag är byggd för att kuta och har aldrig drabbats av skador. Jo, jag har blivit av med fyra tånaglar, de växer aldrig ut igen. Det blir en del friktion mellan naglar och skor men jag målar ändå inte tånaglarna, så det gör inget.

Svårt sitta still

Redan som barn i Brämhult i Borås var hennes högsta önskan att få en hund. Och det fick hon. Men så ville hon lära sig mer om hundar och som nioåring började hon på sin fritid hjälpa till på en kennel där man födde upp taxar, golden retrievrar och cavalier king charles spanielar.

– Jag var inte jätteintresserad av skolan och hade svårt att sitta still. Hundar var hela mitt liv, det enda jag egentligen brydde mig om.

Skolgymnastiken tyckte hon dock var kul och hon tränade även kampsport, basket, längdhopp och löpning. När hon var 28 började hon tävla i ultramaraton och upptäckte att hon hade rätt psyke och fysik för det.

Jobb i säkerhetsbranschen lockade, bland annat som skyddsvakt, ordningsvakt och säkerhetskonsult på flygplats och i butik. Kanske hade hon jobbat kvar än idag om hon inte inlett en relation med en man som visade sig vara mycket våldsam.

Efter flera år lyckades hon frigöra sig men var mentalt stukad och behövde en nystart. Hundar var f

Denna artikel är publicerad i...
Ämnesvisning

Liknande artiklar

Liknande artiklar