Det har utvecklats medicin som gör att man går ner i vikt om man är överviktig. Men är det hälsosamt att gå ner i vikt med medicin eller låter det lite för bra för att vara sant?Och kan man uppnå samma effekt genom att äta viss mat?
Av Iben Munk Mortensen · Grafikk: iStock och Lars Sørensen · Källa: Jens Juul Holst, professor vid Biomedicinska Institutet vid Köpenhamns Universitet och forskare vid Novo Nordisk Foundation Center for Basic Metabolism Research
Mycket tyder på att mediciner för viktminskning har kommit för att stanna, och vi har förmodligen bara sett toppen av isberget. Med mer än 1 miljard människor i världen med ett BMI över 30 är marknaden enorm. Även i Sverige är den potentiella patientgruppen stor. Enligt Folkhälsomyndigheten har mer än hälften av den vuxna befolkningen en vikt som klassas som övervikt eller fetma. Fler än en miljon vuxna har ett BMI över 30.
Det hajpade obesitasläkemedlet Wegovy har väckt en hel del debatt. Bland annat om huruvida viktminskningspreparat bör subventioneras offentligt eller om det höga priset kommer att dela upp samhället. Och om vilka biverkningar som kan tänkas följa med medicinen.
I den här artikeln tittar vi uteslutande på viktminskningsmedicin ur ett hälsoperspektiv. Vad gör det med kroppen och vilka är fördelarna och nackdelarna med att ta det? För att besvara dessa frågor har vi tagit hjälp av professorn och diabetesforskaren Jens Juul Holst, vars forskning har spelat en avgörande roll i utvecklingen av diabetes och viktminskningsmedicin.
Tarmhormon med flera egenskaper
Nyckeln till att Wegovy funkar finns i ett litet tarmhormon som heter GLP-1 (Glucagon-like peptide 1), som den danske professorn och diabetesforskaren Jens Juul Holst upptäckte 1986 när han forskade om tarmhormoner. Det är ett hormon som produceras naturligt i tarmen efter att vi har ätit, och forskarna var till en början intresserade av hormonet med tanke på att utveckla diabetesläkemedel. Hormonet stimulerar kroppens insulinproduktion, vilket gör att vårt blodsocker sjunker, vilket är en fantastisk förmåga när man har typ 2-diabetes och inte kan producera tillräckligt med insulin själv.
Men GLP-1 har också en annan egenskap, vilket är anledningen till att det sedan dess har använts för att behandla fetma. Det stimulerar kroppens mättnadskänsla. Problemet med det naturliga mättnadshormon som vi själva producerar är att det bara finns i kroppen under en kort tid.
