Högt upp på Näsets klippor i Göteborg ligger ”Villa Kristina”, signerad Gert och Karin Wingårdh. Det är ett spektakulärt bygge, men huset hade aldrig stått här om det inte hade varit för en enkel sommarstuga i masonit.
AV ANETTE SIEVERS FOTO ANDRÉ PIHL OCH JAMES SILVERMAN
Det började med ett arv, Kristina ärvde 2012 en tomt på Näset i Göteborg. I dag bor hon och hennes familj i en villa ritad av Gert och Karin Wingårdh. Allt skildras i boken ”Kristina” i den serie som har påbörjats om ”Wingårdhs villor” (Bokförlaget Langenskiöld). Här får man följa hela processen, från Kristinas och maken Anders första kontakt med arkitektparet, över ritningarna och fram till det färdiga resultatet.
Det spektakulära husets historia inleddes egentligen redan på 1920-talet, när Kristinas farfars far köpte ett kargt getbete av en bonde och byggde en sommarstuga av masonit. Näset var då ett stugområde. Genom åren har det helt ändrat karaktär, och i dag ligger här stora villor på de små tomterna. Men tack vare klipporna finns här fortfarande natur.
– Allt började med platsen, säger Kristina, som ställde sig frågan: Hur bygger man ett hus som smälter in i naturen och samtidigt gör ett avtryck?
– Det var svårt att hitta ett typhus till en så speciell tomt, vi ville att det skulle kännas privat, trots att här är så tätt med villor. Anders och jag tyckte också att det var roligt att göra något eget.
GRANNAR ÅT ALLA HÅLL
Alla kanske inte omedelbart skulle lyfta på luren och ringa till en av Sveriges mest kända arkitekter, men eftersom Anders själv är formgivare låg det nära till hands att kontakta den kompis från studietiden på HDK, Högskolan för design och konsthantverk, som jobbade för Gert Wingårdh. Snart satt de alla vid samma bord.
– Vi gillade varandra, säger Kristina. Och personkemin är viktig. Man ska ändå rita ett hem tillsammans, och det betyder mycket att där finns ett förtroende.
Förtroendet tog sig uttryck i att Anders och Kristina gav Wingårdhs fria tyglar, efter att först ha skrivit ett långt mejl om sina husdrömmar – eller man kanske skulle kunna säga deras framtida drömda liv: ”Vi vill inte centrera vår sittgrupp mot ful elektronik, så tv-plats är ett dilemma” och ”Folk har en tendens att samlas i kök, detta vill vi up
