Riddarholmen i Stockholm har ett blodigt förflutet som ständigt gör sig påmint. Sedan tio år finns inga bofasta människor på ön, men desto fler spöken. Häng med på en spännande och skrämmande tur i det gamla huset.
Text: Viveka Lindgren Foto: Thomas Carlgren, Getty Images
VEM ÄR DEN SVARTA SKEPNADEN I GAMLA RIKSARKIVET?
Välkommen till Riddarholmen i Stockholm – en stadsdel helt utan invånare, en ö endast bebodd av de döda ... De trängs under det öde Birger Jarls torgs stenläggning, där förmultnade kroppar finns kvar från en bortglömd medeltida gravplats. De fyller också den ekande tomma Riddarholmskyrkans iskalla kryptor med rader av praktfulla kungliga sarkofager, en begravningskyrka där alla gudstjänster sedan länge upphört.
Kring de många historiska byggnaderna – utsmyckade barockpalats och månghundraåriga statliga verk och domstolar – slingrar sig ett virr-varr av tomma gränder likt en labyrints kusliga spiralarmar.
Det sägs också ha varit just en sorts spiralformad rörelse, en oförklarligt kraftig vattenvirvel, som en gång i tidernas begynnelse gett upphov till den verkligt gåtfulla och uråldriga skuggestalt som blivit Stockholms äldsta vålnad. Här har en drunknad svartmunk vandrat i tolv sekler, genomträngt de massiva stenpalatsen och ända in i vår tid satt skräck i dem som arbetar där.
Och kanhända är det samma uppslukande virvel, likt en osynlig malström eller ett svart slukhål i tiden, som kan förklara de egendomliga försvinnanden som skett på denna ö även i våra dagar.
En man som arbetat som vakt i Riddarholmskyrkan blev för några år sedan vittne till hur hans gamla orkeslösa hund under en promenad nere vid kajen plötsligt och fullkomligt gåtfullt försvann, för att strax efteråt uppenbara sig på andra sidan ön, alldeles inpå kyrkans ena vägg.
Intill torget reser sig Gamla Riksarkivets mörkt vinröda tegelborg med sina rader av stumma grå fönsterrutor, ett hus som under lång tid kastat sin kusliga skugga över de kringliggande gränderna.
I byggnaden, som blev en symbol för det nya, moderna Stocksholm i slutet av 1800-talet, tycks denna märkliga energi ha manifesterat sig på olika sätt. De som arbetade här har vid flera tillfällen varit med om att vissa dokument bara spårlöst försvunnit ur arkiven, som uppslukade av tomma intet.
UNDER EN TID ska andeskådaren Emanuel Swedenborgs ockulta spegel ha funnits undangömd i ett avsides rum och sägs ha gett upphov till myst
