Redan i unga år hade kriminalteknikern Kelda Stagg en fascination för döden. Idag är hon expert på mänsklig förruttnelse och driver tillsammans med två kollegor Instagramkontot Liket efter döden.
Text: Lina Norman Foto: Getty Images, Mattias Förnell
Det började med en påkörd grävling. Kelda Stagg gick i mellanstadiet när hennes lärare fann det döda djuret på vägen till skolan och bestämde sig för att visa klassen.
– Han lade upp grävlingen på katedern och sa ’kom och kolla’, minns Kelda. Det var första gången jag såg en död kropp och blev helt uppslukad. Jag frågade varför den var stel och varför ögonen var insjunkna, men läraren kunde inte ge något annat svar än att det var vad som hände efter döden.
Kelda som sedan drygt fyra år tillbaka arbetar som kriminaltekniker – vissa kanske känner igen henne från Nyhetsmorgon och Keldas kalla fall – konstaterar att det nog var där hennes fascination för döden tog sin början.
– Frågan fanns kvar i mig. Vad händer med en död kropp? Jag frågade runt men ingen kunde förklara.
Efter en kort paus lägger Kelda till:
– Det finns oändligt med information om hur liv blir till. Men då vi dör … det är som en grå box fylld av mystik.
När Kelda senare började studera molekylärbiologi vid Uppsala universitet och skulle skriva en uppsats om fysiologiska processer beslutade hon sig därmed för att skriva om död och förruttnelse. Hon satt dag och natt på biblioteket och gick igenom alla medicinska böcker hon kunde hitta.
– Men det fanns inget på detaljnivå, ingen djupare förklaring.
I samband med detta kom Kelda för första gången i kontakt med termen body farms – det vill säga forskningscenter där döda donerade kroppar placeras i utomhusmiljö för att kunna studera olika stadier av förruttnelse.
– Dessa center fanns i USA och jag satte som mål att jag skulle dit för att se hur den här typen av verksamhet drivs.
Mådde illa
Ett år senare, när Kelda som utbytesstudent i Kanada befann sig på konferens, mötte hon en professor som arbetade på en body farm i Texas. Han erbjöd henne att komma på studiebesök.
– Det var som att kliva in i en helt annan värld där naturen visade sina djupaste hemligheter. Jag var lite nervös. Jag visste inte hur jag skulle reagera. Jag hoppades att jag skulle reagera på något sätt. Att så länge ha haft en fascination för något som i samhällets ögon är lite t
