Efter första mordet svor den fattige fiskarpojken att aldrig mera döda en människa. Han bröt sitt löfte minst 491 gånger. Efter 40 år i branschen är brasilianaren Julio Santana världens främste hitman.
Text: Petter Karlsson
Torpeden Julio Santana drömde om att bli fiskare
Foto: Getty Images, Comissão da Verdade do Estado de São Paulo
Det enda som 17-åringen dittills hade skjutit var apor och råttor som levde i regnskogen som omgav familjens hydda.
Men ödet skulle förvandla den fromme brasilianske tonåringen till en av världens effektivaste mordmaskiner.
Hur han stod ut är än idag något av en gåta.
För Julio Santanas första insats som lejd mördare lämnade honom skakande av rädsla och ånger.
”Aldrig mera, min Gud”, snyftade han och lovade att hädanefter leva ett ädelt och oförvitligt liv.
Det gick sisådär.
När den 52-årige Santana 2006 lät sig pensioneras från rollen som Brasiliens mest anlitade hitman hade han skrivit ner namnet på 492 offer i en liten svart anteckningsbok med vaxdukspärmar.
Och då hade han sedan länge slutat räkna ...
”Ändå blev jag aldrig kvitt bilden av dödsskräcken i mitt allra första offers ansikte” skulle han erkänna i den självbiografi som fick den engelska titeln The name of death.
”Hela mitt liv har det hemsökt och plågat mina drömmar.”
Lät sig övertalas
För Julio Santana är något av en paradox: en i grunden lågmäld man som nästan av en slump kom att bada i blod.
Karriären tog sin början den 6 augusti 1971 när hans favoritmorbror Cicero, en lokal polisman, bad om en udda tjänst.
En 38-årig man kallad ”Orange” hade begått ett fruktansvärt brott. Efter att ha lockat iväg en 13-årig byflicka med löftet att visa henne Amazonas skära floddelfiner hade han våldtagit henne i sin båt.
”Här i regnskogen har vi alltid tvingats ta lagen i egna händer”, sa morbrodern. ”Nu ligger jag själv sjuk i malaria, som du ser. Därför ber jag dig att skipa rättvisa, Julio. Du har visat dig vara en lysande skytt. Sök upp den onde våldtäktsmannen och gör Guds vilja.”
Dittills hade 17-åringen tänkt sig ett liv som fiskare på floden som sin far. Han var dessutom en god katolik och hade aldrig ens funderat på att döda något som inte gav mat på bordet.
Med morbroderns löfte om att dels tjäna en hel månadslön för mordet, dels bli förlåten av Gud om han blott
