Den amerikanska rymdstyrelsen Nasa ställer nu sina resurser i form av satelliter och forskare till övriga myndigheters tjänst i jakten på svaret på ufogåtan. – Nasa söker efter det okända i såväl luftrummet som i rymden. Det ligger i vårt dna, sa Nasachefen Bill Nelson vid en presskonferens.
AV CLAS SVAHN
Nasas chef Bill Nelson
Efter nästan ett års arbete lade en grupp med 16 oberoende experter den 14 september fram en 33 sidor lång rapport med sina rekommendationer till den amerikanska rymdstyrelsen Nasa. Rekommendationer som nu gör att Nasa drar upp riktlinjer för hur man på ett bättre sätt ska kunna få in rapporter om ufo och det med högre kvalitet.
Gruppen har bestått av naturvetenskapliga forskare, dataexperter, AI-experter och experter på flygsäkerhet. En i gruppen, Scott Kelly, har lång erfarenhet som astronaut. Men uppgiften har inte varit att undersöka enskilda ufofall eller att försöka lösa ufogåtan utan att ge tummen upp eller tummen ner för om Nasa ska ge sig in i det minerade fält som ufogåtan utgör.
Eller som Nasachefen Bill Nelson uttryckte det: Att ta reda på hur Nasa skulle kunna använda sin kunskap och sina tekniska hjälpmedel för att undersöka UAP (unidentified anomalous phenomena).
Och det blev tummen upp.
– Gruppens arbete har visat att det finns väldigt mycket mer att lära sig. Det är första gången som Nasa tagit ett konkret steg att på ett seriöst sätt undersöka UAP, sa Nelson.
– Men gruppen har inte hittat några tecken på att UAP är utomjordiska – men, vi vet heller inte vad dessa UAP är för något.
I sin rapport skriver gruppen att en studie av ufofenomenen, eller UAP som de numera kallas av Nasa och de militära myndigheterna i USA, ”utgör en unik vetenskaplig möjlighet som kräver ett rigoröst bevisbaserat närmande”. Och man kallar ufo för ”ett av vår planets största mysterier”.
Rapporten konstaterar att Nasa har en unik möjlighet att bidra till utforskningen av ufofenomenen genom sina satellitsystem och sitt enorma arkiv av bilder och data som samlats in av dem. Men att man också vill se ett samarbete med kommersiella satellitoperatörer som i många fall har kameror och mätsystem som kan se föremål mindre än en meter i storlek från sina banor runt jorden.
Dessa satelliter ska också kunna undersöka området där en ufoobservation har gjorts för att se om det vid tillfället rådde några specie
