Alla var imponerade över hur snabbt kriminalreportrarna var på brottsplatsen – och att de tidigt kunde avslöja så många blodiga detaljer om fallen. Inte konstigt att blodet frös till is när det visade sig att journalisterna själva låg bakom de fasansfulla seriemorden.
Text: Petter Karlsson Foto: TT, Getty Images
Det var som om kända svenskar som Leif G W Persson eller Liza Marklund hade visat sig vara kallblodiga seriemördare.
Mästare på ord, utan tvekan. Men också på mord.
Pressade av deadlines, taskig ekonomi och chefernas krav?
Eller helt enkelt fullfjädrade psykopater som ville veta hur det kändes att vara precis ett sådant monster som de brukade skriva om?
Ja, efteråt har många spekulerat i de motiv som drev tre aktade journalister från tre olika länder att förvandlas till seriemördare.
Gemensamt är dock att ”Kriminalreportrarna från helvetet” – som de kom att kallas – föll på eget grepp.
Deras artiklar och inslag var helt enkelt för bra. ■
1 Nordmakedonien: Krimreportern som visste för mycket Vlado Taneski (1952–2008)
Med en ytterst dominant mor och en far plågad av svåra krigsminnen blev Vlado Taneskis uppväxt problematisk. Han var egentligen en känslig själ. Skrev poesi och drömde om att bli en stor författare.
Som 28-åring fick han frilansjobb på två tidningar, Nova Makedonija och Utrinski Vesnik, och skötte länge sitt jobb med bravur. Speciellt blev han känd som en skicklig kriminalreporter. Han var dessutom allmänt omtyckt för sitt vänliga och lågmälda sätt.
Han gifte sig med en kvinnlig advokat, fick två barn och tycktes länge leva ett harmoniskt liv i småstaden Kicevo – tills pappan 2002 begick självmord och modern råkade (?) ta en överdos av lugnande medel.
Två år senare försvann den 64-åriga Mitra Simjanoska efter ett besök på en marknad i trakten. Två månader senare återfanns hon strypt, bunden, torterad och våldtagen.
Fyra år senare försvann 56-åriga Ljubica Licoska och efter ytterligare ett halvår även den 65-åriga Zivana Temeloska.
Båda hade dött på samma sätt som Simjanoska. Alla tre var dessutom fattiga städerskor, vilket förbryllade
