Ett simtag för mycket och ... Ja, den som inte är försiktig i ”Djävulens pool” spolas mot en säker död 108 meter längre ner. Ingenstans badar man lika farligt som på randen till de berömda Victoriafallen.
Text: Petter Karlsson Foto: Getty Images, Wikimedia Commons
Life on the edge – Livet på yttersta kanten – står det på tröjan på vår tids Karon.
I grekisk mytologi var det som bekant färjkarlen som lotsade de döda över floden Styx.
I Livingstone, Zambia, handlar det istället om guiderna vid ”Djävulens pool” – den plats där den 257 mil långa Zambezifloden förvandlas till en rytande mardröm.
En felaktig manöver och livet är över.
Ett slarvigt simtag och man krossas mot klipporna 108 meter ner.
Victoriafallen och den mest närliggande byn fick sitt namn av den legendariske skotske missionären David Livingstone. Den 16 november 1855 klev han ut ur djungeln och skådade en av naturens ståtligaste skapelser:
”Ingen kan föreställa sig utsiktens skönhet eller jämföra den med något som kan skådas i England. Den har aldrig tidigare setts av europeiska ögon, men scener så ljuvliga måste ha betraktats av änglar i deras flykt.” Noterade han hänfört i sin anteckningsbok.
Som den fromme gudsman han var tycks dock Livingstone aldrig ens ha kommit på tanken att ge bassängen på krönet ett namn som ”Djävulens pool”.
Det kom långt senare.
Ett lokalt namn för vattenfallet fanns förstås redan.
Eller rättare sagt flera: Mosi-oa-Tunya betyder ”Röken som dundrar”, Shungu Namutitima ”Kokande vatten” och Seongo eller Chongwe ”Regnbågens plats”.
Arabiska slavhandlare döpte i gengäld platsen till ”Världens ände”.
Lockar många
Att Livingstone namngav vattenfallet efter sin drottning var förstås helt i dåtidens koloniala anda.
Platsen lockade skrupelfria gruvmagnater, skogsbolag och storviltjägare och skulle få sitt första hotell 1904. I samma veva invigdes en järnvägsbro som avsiktligt byggts så passagerarna skulle känna skummet från fallet som ett duggregn.
Det träts visserligen om engelsmannen Livingstone verkligen var den förste västerlänning att skåda underverket.
Portugiser vill gärna hävda att det istället var deras landsman Gonçalo da Silveira. Han var en vittberest missionär som bevisligen nådde trakten i december 1560, men några månader senare blev strypt i sin hydda på initiativ av arabiska muslimer.
Fransmännen propagerar i sin tur för prästen Antoine François Prévost d’Exiles, som påstås ha varit i krokarna runt 1750, alltså drygt 100 år före Livingstone.
Intressant är också att den franske geografen Nicolas de Fer
