Hushållerskan kom som en räddande ängel

6 min läsning

Kvällen före midsommarafton 1963 småspringer en stressad Stig Wennerström över Riksbron. Bakom krypkör säkerhetspolisen Otto Danielsson i en svart Volvo. Han har i över ett decennium jagat spionen – snart är jakten över.

Text: Andreas Jemn Foto: TT, Getty Images

Otto Danielsson jagade spionen i 10 år

60 år sedan storspionen greps Den ryska ambassaden i Stockholm med en sovjetisk diplomatbil i förgrunden i samband med den uppmärksammade Wennerströmaffären.

Mannen som styrde det svenska kontraspionaget under kalla kriget var en enkel bondson från Blekinge. Otto Danielsson föddes 1902 i Backaryd utanför Ronneby. Det var en fattig skogsbygd och Ottos pappa hade förlorat gården efter en olycklig borgensaffär. För sonen, som var yngst i syskonskaran, fanns inte så många alternativ. Stanna hemma och bli backstugusittare, eller bege sig ut i världen och söka sin lycka.

För Otto var valet enkelt och han köpte en enkel tågbiljett till Stockholm.

I en orolig tid låg en karriär som militär nära till hands, men Otto sökte sig snart vidare till polisen. Vid Stockholms ordningspolis blev han snart ett namn. En genomärlig och rakryggad karl, modig och samtidigt förnuftig. Därför var det inte så konstigt att de ljusskygga herrarna inom Säkerhetspolisen snart fick upp ögonen för honom.

Otto blev handplockad till Säpo vid samma tid som Hitlers trupper började marschera. Sverige kämpade med näbbar och klor för att behålla sin neutralitet, men huvudstaden invaderas av utländska spioner. Otto som tidigare kämpat mot väskryckare och pilsnergubbar fick nu tampas med internationella storspioner.

Sjätte sinne

Han visade framfötterna direkt och var med att gripa den beryktade Rickmanligan, en hemlig brittisk kommandogrupp som skulle spränga hamnen i Oxelösund. Otto Danielsson var lugn och metodisk, han hade ett förnuft som föregick cheferna och hans instinkter fungerade som ett sjätte sinne. Hade den gänglige blekingen fått upp ett otydligt spår så följde han det till världens ände.

Inte heller var han rädd om sitt skinn. En gång, mitt under brinnande världskrig, upptäcktes ett bombpaket i ett hyreshus på Östermalm. Otto, som snart skulle få sitt andra barn, kom snabbt till platsen. Han ringde militären, som inte hade tid att komma. Då tog Otto själv paketet och körde iväg det.

”En bomb kan inte stå i ett hyreshus”, sa han senare. Paketet visade sig också innehålla en riktigt kraftfull sprängladdning.

Spionen bleknade

Han var fullständigt orädd och var inte främmande för att riskera sin karriär för att följa ett spår och g