Antarktis blöder och ingen kan stoppa skadan. Men för en gångs skull är det inget som borde oroa miljöaktivister världen över. Det mystiska röda ”sårflödet” upptäcktes redan 1911 – och kan ha existerat i flera miljoner år.
Text: Petter Karlsson Foto: TT, Getty Images, Wikimedia Commons
Mysteriet Blood Falls
Den australiske geologen Thomas Griffith Taylor trodde först inte sina ögon. Ur en spricka i Antarktis väldiga ismassa forsade blod.
Ja, det såg i alla fall så ut.
Knallrött – som efter en slaktares kniv – rann det ner i havet och färgade vattnet till en sjuklig nyans.
Oroväckande?
Ja, speciellt om man kan sin Edgar Allan Poe. 1838 publicerade den amerikanske skräckmästaren sin roman Arthur Gordon Pyms äventyr där Antarktis visar sig gömma fruktansvärda hemligheter.
När Pyms fartyg närmar sig Sydpolen skiftar klimatet plötsligt karaktär.
Luften blir varmare och vattnet ljummet, trögflytande och mjölkaktigt.
Väl framme stöter besättningen på en stam av svarttandade infödingar som först verkar vänliga, men efter hand visar sig vara kannibaler.
Alla utom Pym och hans kamrat Peter dödas och Antarktis färgas rött av blod.
Om geologen Taylor – som omsider fick ge både den aktuella glaciären och dalgången sitt namn – kunde sin Poe är förstås osäkert.
Att ”blodströmmen” verkligen kom från en slaktplats trodde han givetvis inte. Men han verkar aldrig riktigt ha förstått vad han egentligen skådat.
Extremt rött
Taylor, som var en rationell vetenskapsman, gissade att färgen berodde på hittills okända alger.
Detta antog också många av hans sentida kollegor – innan man omsider förstod att det istället handlade om ett grundämne.
Närmare bestämt järn.
Att en yxa rostar om man glömmer den över natten i daggvått gräs vet alla. I kontakten med fukt förvandlas järn till järnoxid som har en milt rödaktig färg.
I Taylor Valley på östra Antarktis måste den underliggande berggrunden, dold av 400 meter is, därför vara ovanligt rik på järn, konstaterar sentida geologer.
Detta räcker dock inte för att helt förklara fenomenet Blood Falls, som hålet i iskanten internationellt kommit att kallas.
För varför är utflödet så extremt rött?
Ja, här arbetar man än så l�
