En av 1800-talets mest inflytelserika och respekterade män, Henning Hamilton, levde ett dubbelliv. Trots en lysande karriär gjorde han sig skyldig till ett omfattande bedrägeri. När bomben briserade tvingades han avsäga sig alla uppdrag och lämna landet – men brotten till trots åtalades han aldrig.
TEXT: MARTIN BORG FOTO: GETTY IMAGES, KUNGLIGA BIBLIOTEKET, WIKIMEDIA COMMONS
Greve Henning Hamiltons väg in i det svenska 1800-talets politiska elit var rekordartat snabb och kantades av höga poster inom alla samhällsområden, till exempel adelns högborg Riddarhuset, hovet, universitetet, akademier och riksdag. Hans första stora intresse var militär- och krigshistoria där han fungerade som lärare och författare, och redan 1840, som 26-åring, tog han plats i ståndsriksdagen som representant för adeln. Hamilton uppvisade en enastående mångsidighet och arbetstakt och var i grunden konservativ men anslöt sig också till tydliga liberala idéer.
I perioder verkade den unge Hamilton ha sitt finger med i spelet nästan överallt och fick snart olika uppdrag med koppling till kungahuset, bland annat som studiehandledare för kronprins Oscars barn, den blivande Karl XV och prins Gustaf. När Oscar blev kung 1844 blev Hamilton hans naturligt förlängda arm in i Riddarhuset. I riksdagen och olika kommittéer avlöste en lång rad strider varandra där Hamilton fick känna på hur komplicerat det politiska livet kunde vara. Privat förvärvade han den mycket stora egendomen Hedenlunda i Södermanland för 133 000 riksdaler, till stor del finansierad med inteckningar.
Henning Hamilton hade många järn i elden såväl i yrket som privat och även om han tjänade bra på sina anställningar och uppdrag hade han en förmåga att samtidigt omsätta tillgångarna och ge sig in i våghalsiga projekt. Ett par misslyckade spannmålsspekulationer under Krimkriget i mitten av 1850-talet kostade till exempel Hamilton 70 000 kronor. Vid det laget hade han utsetts till landshövding i Östergötland och var dessutom lantmarskalk (talman för adelsståndet) i riksdagen. Han tvingades då sälja Hedenlunda men fortsatte som arrendator, dock utan att betala något arrende under många år varför en skuld på omkring 150 000 kronor efter hand ackumulerades.
Främsta eliten
Under 1860-talet ärvde Hamilton också en annan släktgård och var inblandad i flera olika affärsprojekt, alla med den gemensamma faktorn att de krävde pengar och ofta olika typer av lån. Rykten om hans ekonomiska utsvävningar och tidvisa bekymmer florerade till och från i huvudstaden, dessutom talades det om
