De förtvivlade mammorna tvingades av olika omständigheter att lämna ifrån sig sina barn. Hilda Nilsson på Bruksgatan i Helsingborg visade upp en perfekt fasad och lovade att ge barnen trygghet och kärlek. Men när dörren stängts försvann barnen för evigt ...
TEXT: JOHAN G RYSTAD FOTO: GETTY IMAGES, WIKIMEDIA COMMONS
ÄNGLAMAKERSKAN HILDA NILSSON
Den gamla goda tiden var i mångt och mycket i ännu högre grad den gamla onda tiden. För bara en dryg mansålder sedan var Sverige ett land som i stort sett saknade någon form av trygghetssystem, där det var upp till var och en att försöka lösa sina problem efter bästa förmåga och där den stränga kristna moralen genomsyrade samhället och hos de utsatta ofta gjorde livet än svårare.
Det var i en sådan tidsanda som änglamakerskorna kunde bedriva sin hemska verksamhet, ofta utan att riskera upptäckt. Myndighetskontrollen var i bästa fall sporadisk, i andra fall helt obefintlig.
I en tid då barn utom äktenskapet, så kallade oäkta barn, innebar både en social skam och en ofta närmast omöjlig försörjningsbörda för den ensamstående modern var fosterhem vanligt förekommande. Barn lämnades bort mot betalning, ibland en engångssumma som skulle täcka hela barnets uppväxt, ibland månatliga inbetalningar. Det beräknas att ungefär tre procent av alla barn som föddes hamnade hos en annan familj än sin biologiska.
I de allra flesta fosterhem strävade naturligtvis föräldrarna på efter bästa förmåga. Det var ofta fattiga hem, där betalningen för fosterbarnen innebar ett litet men ibland avgörande bidrag för familjens försörjning. För det mesta fick fosterbarnen hjälpa till i hushållet, men det var en lott de delade med många andra barn på den här tiden. Livet var hårt för de flesta, inte minst de små.
Men så fanns det änglamakerskorna.
Den typiska änglamakerskan var en kvinna som tog emot barn till ogifta mödrar mot betalning men som sedan misskötte och svalt barnen till döds – antingen genom att ge dem för lite att äta, utsätta dem för vanvård och misshandel eller neka dem läkarvård vid behov.
Den mest ökända änglamakerskan av dem alla hette Hilda Nilsson och var av en ännu värre sort. Efter att ha mottagit betalning, ofta i form av en engångssumma, tog hon ofta livet av barnen så snart den förtvivlade modern hade stängt dörren och åkt hem.
Hilda Nilsson, ”änglamakerskan på Bruksgatan”, är Sveriges värsta kvinnliga seriemördare genom tiderna.
Hilda och hennes make Gustaf levde i Helsingborg under pressade ekonomiska förhållanden.
