Inte ens den egna regeringen kände till Winston Churchills planer på att i smyg utbilda en spionring bestående av butiksbiträden, hemmafruar och dansöser. Hans favoritagent var en före detta sjuksköterska med kodnamnet ”Vita musen”. Hade kriget rentav slutat annorlunda om inte Nancy Wake och hennes kollegor hoppat fallskärm rakt in i fiendeland?
Text: Petter Karlsson Foto: TT, Getty Images, Wikimedia Commons
Kvinnliga spioner
Nancy Wake påstods kunna dricka vilken man som helst under bordet.
Men framför allt var den forna sjuksköterskan en av de snyggaste och mest stenhårda agenter som Winston Churchill och hans hemliga spiongrupp kunde uppbringa.
En gång attackerad på en ödslig bergsplatå av ett fiendeplan som satte den ena kulsprutekärven efter den andra i hennes flyende lastbil.
En annan gång tystade hon en tysk vakt med ett dödande karateslag mot halsen.
Och ej att förglömma den allra första gången hon lät sig landsättas i det ockuperade Frankrike och sägs ha utfört fallskärmshoppet iförd sin alldeles egna ”kamouflageklädsel”: promenaddräkt, silkesstrumpor, läppstift och högklackat.
”Jag hoppas alla träd bär så här vacker frukt i år”, sa motståndsmannen Henri Tardivat som fann henne dinglande i en gren.
Varvid Nancy Wake blixtsnabbt replikerade: ”Äh, lägg av med det där franska skitsnacket!”
För Winston Churchill visste i sanning vad han gjorde när han 1940 mobiliserade en spionring bestående av enbart kvinnor.
I lönndom, dessutom.
Inte ens de utvalda hade till en början förstått vad annonserna med rubriken ”Språkkunniga flickor sökes” egentligen handlade om.
Först efter många timmars arbetsintervju lät utfrågarna dem förstå att det rörde sig om verksamhet inom underrättelsetjänsten.
Spionage, med andra ord.
Maken avrättades
Totalt kom runt ett 40-tal kvinnor att värvas till den ljusskygga organisation som fick namnet Special Operations Executive, SOE, och inte ens hade arméns godkännande.
Några var butiksbiträden, andra var kontorister, en var hustru till en läkare och en annan dansös med indisk bakgrund.
Med tiden skulle flera av dem bli legender, som Pearl Witherington, som agerade kurir mellan franska motståndsgrupper, och Yvonne Rudellat, som kunde skjuta prick med nästan kuslig säkerhet.
Men framför allt fanns Nancy Wake som från början utbildat sig till sjuksköterska i Australien, men omsider sadlat om och blivit utrikeskorrespondent i Paris.
Med stigande fasa hade Nancy i tur och ordning rapporterat om Hitlers maktövertagande, kapprustning, judeförföljelser och
