Grundade vikingarna en stad mitt inne i Amazonas? Ligger det någon sanning i urgamla berättelser om vita indianer, kvinnliga krigare med avskurna bröst och den förlorade djungelstaden Z? 1925 försvann verklighetens Indiana Jones – den brittiske upptäcktsresanden Percy Fawcett – under en dramatisk jakt på regnskogens bäst bevarade mysterier.
Text: Petter Karlsson Foto: Getty Images, Wikimedia Commons
Verklighetens Indiana Jones
Mitt i den sydamerikanska djungeln fick den spanske dominikanermunken Gaspar de Carvajal år 1542 uppleva ett förbluffande möte:
Ur en glänta, över tusen mil från Europa, lösgjorde sig en grupp människor med vit hy, blå ögon och ljust hår.
Runt höfterna bar de traditionella skynken, i händerna påfallande långa pilbågar, och deras dialekt visade sig vara en variant på traktens språk.
Men istället för indianens, den amerikanska ursprungsbefolkningens, klassiskt bronsfärgade skinn såg de alltså ut som européer.
”Mycket vita och resliga, med ljust långt hår flätat runt huvudet” som Carvajal beskrev dem.
Hur var detta möjligt?
Sedan dess har djärva upptäcktsresande då och då upplevt liknande möten.
Skeppsbrutna sjömän
Det gick som en stöt genom den vetenskapliga världen när det från nuvarande Paraguay kom rapporter om en hel stam, aché, som alla hade vit hy, ljusa ögon, blont hår.
Dessutom bar männen kraftiga skägg, vilket aldrig är fallet bland de andra stammarna.
Antropologer kunde senare berätta att aché var skickliga jägare, fruktade krigare och även praktiserade kannibalism.
Själva tycks dessa ”vita indianer” inte ha några säkra berättelser om sitt ursprung. Men det spekuleras än idag i om att de i själva verket härstammar från Europa. Skeppsbrutna sjömän som tagit sig i land och blandat sig med lokalbefolkningen?
Resterna av ättlingar till conquistadorer i Hernan Cortez eller Francisco Pizarros armé som irrat vilse i den väldiga djungeln?
Eller rentav resultatet av en äventyrlig vikingafärd?
Den senare teorin tillhör förstås de mera fantasifulla. Att våra nordiska förfäder skulle ha varit de första européerna att nå Sydamerika, 500 år före spanjorer och portugiser, låter mest som ett önsketänkande.
Men omöjligt?
Nej, att båtfärder över Atlanten var möjliga bevisade norrmannen Thor Heyerdahl, när han 1970 seglade 6 000 kilometer på 57 dagar från Marocko till Barbados med sin papyrusflotte Ra II.
Så varför kan inte en äventyrlig vikingahövding ha styrt längre söderut än Leif Eriksson gjorde, när han nådde i Nordamerikas östligaste kust omkring år 1000?
