Spökjägaren avslöjade både mord & mysterier

Stephen King mutade in och förvandlade sin bandomsbygd runt staden Bangor till ett veritabelt skräckkabinett. Men det finns också en svensk motsvarighet. Axel Pettersson i Torsåker, Gästrikland, blev visserligen aldrig någon känd författare. Men hans efterlämnade dokument bär vittnesbörd om en människa med känsligt sinne för det övernaturliga.

Eller kanske snarare många människors sinnen, eftersom just denna trakt tycks extra härjad av djävulskap, gengångare, trollkraft och ond bråd död.

Bara namnet på Axels hemby sydväst om Sandviken har en klang av uråldrig hedendom.

Arkeologiska fynd visar att trakten runt Torsåker varit bebodd och haft järnproduktion redan på 500-talet. Men många av de sägner som Axel fångade in kan mycket väl vara äldre än så. Bland annat skriver han om Dansarberget, där människor i långa tider ska ha samlats för att roa sig och hitta en livspartner. Men också för att utföra vederstyggliga riter:

”Våra förfäder, emedan de voro avgudadyrkare, samlades här en gång årligen till offer och dans”, skriver han.

”Dansen fortsatte till början av kristen tid, då vid en offerdans två dansare blevo besatta av onda andar och kunde icke avbryta dansen utan fortsatte att dansa till de plötsligt sprungo i sjön och drunknade.”

Dansarberget ska ända in i modern tid ha varit en plats där man kunnat uppleva övernaturliga ting.

Skrämmande händelser

Axel har nedtecknat historier från en granne, kallad ”Wäsar-Erik”, som bör ha varit född i början av 1800-talet. Denne påstod sig 8 år gammal ha bevittnat hur ”bergsfolket” vallade sina kor i skogen intill Dansarberget:

”De gingo efter kanten på myren. Jag kan inte säga hur många de var, men det var en hel hög. Min mor tog mig i armen och gick in och stängde dörren, ty det var inte bra att stå och se på sådant där, då kunde man bli sjuk.”

”Bergsfolket” var, enligt Wäsar-Erik, detsamma som troll. De var småväxta och kunde göra sig osynliga om de ville.