När jungfrun kom till sverige

8 min läsning

Bilderna är pixliga och inte särskilt tydliga, men den som vill kan se konturerna av något som skulle kunna vara en kvinna med huvudduk och löst sittande kläder. Den som inte redan vet vad man ska titta efter ser i bästa fall en kontur formad som en bowlingkägla … Var det Jungfru Maria som dök upp i Stockholm?

Foto: Getty Images, AFU:s bildarkiv, Clas Svahn

I slutet av augusti 2012 tog en flicka den här bilden av ”jungfrun” i närheten av Santa Maria-kyrkan i Tensta, Stockholm. Den skulle bli inledningen på en rad andra iakttagelser.

Det har precis slutat regna. Jag står i Santa Maria-kyrkan i Tensta tillsammans med närmare 2 000 församlingsmedlemmar. När jag ser mig om kan jag konstatera att jag sannolikt är den enda utomstående i den stora kyrkolokalen. En lokal som den syrisk-ortodoxa församlingen jobbat hårt med att få klar men som då ännu inte var riktigt färdig utan väntade på att invigas.

Själv har jag kommit hit av en mycket speciell anledning och låt oss backa två dagar för att allt ska bli begripligt. För allt började med ett telefonsamtal från en man som jag aldrig tidigare talat med.

Nasry Nissan hade något viktigt att berätta och jag lyssnade allt mera nyfiket. Nasry visste att en rad personer inte bara sett jungfru Maria vid en kyrka i Tensta utan att åtminstone en liten flicka också lyckats fotografera henne med sin mammas mobil, och nu undrade han om jag ville titta på bilden.

Bilden visade en ljus kontur av något som i bästa fall kunde tolkas som en människokropp mot en blå himmel. En inte alltför tydlig kropp klädd i en löst hängande klädnad, utan ansikte och andra kännetecken. Men för många räckte detta och snart fick jag höra att den heliga jungfrun setts också inne i själva kyrkan och som en lysande uppenbarelse uppe på kyrkans tak.

Att säga att min nyfikenhet var väckt är knappast att överdriva saken.

Från gatan ser Santa Maria-kyrkan inte mycket ut där den ligger granne med bensinmacken i Tensta. Det här är platsen där den heliga jungfrun har visat sig tre dagar i följd. Först för några hundra och sedan för långt över tusen, och den dag jag är där räknar alla med att det ska komma ännu fler. Det gör det. Strax efter klockan 19 kan det vara så många som 2 000 personer i den stora kyrkolokalen.

Kyrkan fylls

Jag slår följe med Nuamat Alla Dabbag på vägen in. Dabbag är präst och församlingens ledare vid den här tiden, och många trycker hans händer när vi går in genom dörren till den kyrka som skulle ha stått helt klar den här veckan men som försenats på grund