Under hösten 1992 liftade tre spanska skolflickor till ett diskotek. På vägen dit försvann de spårlöst. Deras skrämmande fall chockade Spanien – och trots att det gått drygt trettio år sedan deras ohyggliga öde blev känt så omges brottet ännu av många frågor.
Text: Emma Bergman Foto: TT, Getty Images, Wikimedia Commons
Morden i Alcàsser 1992
Våren 1993 satt den 23-årige Miguel Ricart häktad för att tillsammans med sin några år äldre kumpan Antonio Anglés ha fört bort tre flickor i yngre tonåren. Den 2 mars bekände han följande:
”När flickorna märkte att vi körde förbi diskot, och protesterade mot det, sa jag till Antonio att vi skulle vända om. Men han gav mig två slag i huvudet och sa: Här i bilen bestämmer jag. Sedan började Antonio slå flickorna med knytnäven så att de skulle sluta jämra sig. Deras ansikten, läppar och näsor blev helt blodiga. Trots att Antonio inte sa något om vad han planerade visste jag vad som kunde hända. Vi for direkt till stugan. Vi parkerade bilen på ett ställe framför, ungefär 400 meter bort. Man kunde bara komma till stugan på en smal stig. Vi gick på led. Jag först med en lykta. Antonio gick sist, också han med en lykta. Flickorna frågade vart vi tog dem. De bönföll om att bli släppta. Antonio sa åt dem att hålla tyst. När vi kom till stugan, gick vi direkt upp på vinden. Där tände vi en lykta men med rött ljus så att ingen skulle kunna se oss från utsidan ...”
De tre kidnappade flickorna var Míriam García Iborra, María Deseada Hernández Folch (Desirée) och Antonia Gómez Rodríguez (Toñi). De tre vännerna bodde alla i orten Alcàsser i kustregionen Valencia i östra Spanien.
Fredagskvällen den 13 november 1992 hade flickorna gått för att hälsa på sin kompis Esther som var sjuk. Míriam, Desirée och Toñi pratade om att gå på det populära diskot Coolor som låg i grannstaden Picassent. Men de hade missat sista bussen och Míriam ringde hem för att be sin pappa Fernando om skjuts. Mamma Matilde svarade att pappan hade feber och låg och sov och att det nog fick bli disco en annan kväll.
Kropparna hittades
När klockan passerat nio utan att Míriam kommit hem blev hennes föräldrar oroliga och ringde hem till Desirée och Toñi, men de hade inte heller kommit hem.
Trots febern steg Fernando upp och körde till Coolor. Men ingen hade sett flickorna och han fortsatte söka in i den grå gryningen.
Nästa dag finkammade hundratals frivilliga Alcàsserbor omgivningarna. En gammal kvinna som bodde i Picassent be
