De avlidnas lik läggs mitt på gatan för att bli mat åt småkryp. Sedan byggs en pyramid av de renätna dödskallarna. Hos det gåtfulla trunyanfolket på Bali är det bara King Kong som fattas ...
Text: Petter Karlsson Foto: Getty Images
I Peter Jacksons film King Kong från 2005 tampas Naomi Watts och Jack Blacks rollfigurer inte blott med den vrålande jättegorillan.
På Skull Island, Dödskalleön, möter de också ett gåtfullt, mordiskt folkslag som pryder sina palissader med döda anfäders grinande kranier.
En otäck tradition, kan tyckas.
Men inte enbart i Hollywoods filmfantasier.
För djupt inne i de indonesiska regnskogarna, närmare bestämt vid foten av en kollapsad och vattenfylld vulkan, bor ett folkslag med liknande seder.
Skrämmande legend
Legenden säger att fyra barn till kung Solo i kungariket Surakarta en dag kände en så underbar doft att de reste för att finna dess ursprung.
Endast den äldste av dem kom levande fram. Vid foten av en cirkelrund sjö fann han ett häpnadsväckande stort träd i mitten av en primitiv by.
Trädets löv gav upphov till den ljuvliga aromen. Men allt var inte frid och fröjd i dess närhet. Vid rötterna låg människohuvuden på rad i olika stadier av förruttnelse.
Prinsen hade hamnat på Trunyans kyrkogård – en av världens märkligaste gravplatser.
För medan i stort sett alla andra folkslag bränner eller begraver sina avlidna har byn Trunyans invånare skapat helt egna makabra traditioner.
De nakna döda tvättas i regnvatten, viras in i vita klädtrasor och läggs mitt på byvägen under det heliga trädet.
Endast ansiktet förblir oskyddat.
Därefter täcks kroppen av en bur av bambu som ska hindra apor och hundar från att ta munsbitar av liket.
Trädets väldoft anses i sin tur döva alla gaser och odörer från det ruttnande köttet.
Allra sist plockas det nu renätna kraniet bort och placeras på ett trappstegsformat altare på andra sidan sjön, på en bergskam som härrör från den forna vulkanen.
Bisarrt?
Ja, kanske.
Enorm gudabild
Å andra sidan hävdar trunyanfolket att den döde på detta sätt snabbare når sina förfäder i dödsriket.
Ingen vet hur länge sedvänjan har praktiserats, men att man inte tycks tro på själavandring tyder på att den uppstått innan både hinduismen och buddismen nådde Bali.
I ett tempel i byn finns en fyra meter hög gudabild, som vid högtider täcks med blommor och
