Historien om Östfronten

Männen som genomförde sina vanliga patruller eller bemannade sina ställningar på de militära posteringarna längs Sovjetunionens västra gräns tidigt på morgonen den 22 juni 1941 räknade med att få en fredlig vakt. Tyskland och Sovjetunionen hade varit allierade i nästan två år nu, de hade härskat över ett delat Polen och kastat trånande blickar mot andra landområden. Josef Stalin, Sovjetunionens obestridde ledare, var i alla fall säker på det. Det var en illusion som sprack när många tusen motorer plötsligt kom dundrande den ödesdigra midsommarnatten. Kriget på östfronten hade börjat. När 3,8 miljoner soldater stormade över gränsen med tusentals stridsvagnar, flygplan och hästar höll världen andan medan två supermakter kastade sig ut i en bitter strid om sin egen existens. Städer skulle falla, miljoner civila skulle dö och en till synes ostoppbar Wehrmacht skulle komma bara några kilometer från att erövra sitt främsta mål. Det här var krigshistoriens blodigaste skådeplats, en sista viloplats för otaliga namn, en värld full av dolda prickskyttar, förkrossande stridsvagnar och gigantiska slag som avgjorde utgången i den värsta konflikt mänskligheten skådat. Det här är historien om de modiga män och kvinnor som utkämpade den, varav många fick betala med livet i striden för en ideologi som inte tillät någon form av kapitulation, förlåtelse eller nåd. Seger betydde allt, och båda sidor var inställda på att släppa helvetet lös för att uppnå det.