Det bortglömda brevet

Jag var 32 år när jag gifte mig med Sten. Jag var 34 när jag blev mor till Emilie, och två år senare kom Julie till. Nu var vi en riktig kärnfamilj: mamma, pappa, två barn – och två heltidsjobb. Sten

Jag vill inte bli dement. De orden kommer ofta från mig nu för tiden. Min man lyssnar på mig när jag uttrycker min oro över min mamma, som de senaste 20 åren gått mer och mer in i glömskans värld. Jag

Jag hade bott några månader i den lilla byn som min pappa bodde i sina sista 20 år i livet när jag började känna att det var mitt livs största misstag att flytta dit. Jag hade inte haft något med hono

Det regnar ute. I strida strömmar strilar regnet ner utanför fönstret. Vattnet bildar smutsiga ränder på glaset, och när jag försiktigt knackar med ett finger mot rutan, faller en droppe ner på fönste

Jag är en kvinna på dryga 60 år som arbetar inom vården. Jag har tre vuxna barn och sju barnbarn. De är alla en stor glädje för mig, men samtidigt är det just därför jag skriver. När mina egna barn va

I många år försökte familj och vänner fixa ihop mig med en man. Då jag var mellan 25 och 35 år hade jag dåligt samvete. Alla ansträngde sig ju så. Jag hade två förhållanden under den här tiden, men de