Så avtog min stora oro

Jag var 37 när jag träffade min man Anders. Bakom mig hade jag ett femton år långt äktenskap och jag var mamma till en nioårig dotter. Anders var också frånskild och hade två pojkar på fyra och åtta.

Det regnar ute. I strida strömmar strilar regnet ner utanför fönstret. Vattnet bildar smutsiga ränder på glaset, och när jag försiktigt knackar med ett finger mot rutan, faller en droppe ner på fönste

Min son David hade varit tillsammans med Mia i fem år när de gick skilda vägar. Han hade träffat en annan och Mia var förkrossad. Mia hade varit som en dotter för mig. Hennes egen familj bodde långt b

Vi växte upp tätt inpå varandra, men som storebror tyckte jag ofta att hon var jobbig. Hon ville alltid vara med när jag hängde med mina vänner, och jag skämdes för henne ibland eftersom jag var rädd

Jag hade bott några månader i den lilla byn som min pappa bodde i sina sista 20 år i livet när jag började känna att det var mitt livs största misstag att flytta dit. Jag hade inte haft något med hono

Jag var 32 år när jag gifte mig med Sten. Jag var 34 när jag blev mor till Emilie, och två år senare kom Julie till. Nu var vi en riktig kärnfamilj: mamma, pappa, två barn – och två heltidsjobb. Sten