En oväntad strandsuccé

Malin stod otålig utanför ingången till kallbadhuset och väntade. Snålblåsten ven om knuten och hon drog den stora sjalen ytterligare ett varv runt sig. Havet var nästan svart och såg hotfullt ut. Som

Mia sjönk ner på den lilla pallen i sin hall. Hon satt kvar en stund medan hon försökte få kontroll över andningen. Tänk att det faktiskt fanns människor som älskade att springa! Hon kunde inte fatta

Tystnaden är öronbedövande. Ja, Maria tycker nästan att hon kan höra granarna vid tomtkanten viska till varandra. Hon lutar huvudet bakåt, sluter ögonen och njuter av den sista, låga eftermiddagssolen

Margareta går en sväng genom den lilla svarta blockstugan. Hon kontrollerar fönstren. Allihop är utrustade med haspar. Några av dem sitter bara inte fast ordentligt. Det är egentligen inget som oroar

Långsamma sekunder. Långsamma, långsamma minuter. Han kunde inte förstå att tiden kunde släpa sig fram så plågsamt sakta när han inte ville annat än att den skulle gå. Gå. Springa. Skutta. Åtminstone

Ediths röst darrade av vrede och hon skakade fortfarande när hon stod i köket och gjorde det sista, medan Jon lutade sig mot bordet med ett glas vin i handen. – Det kunde lika gärna ha stått i tidning