Gemensam glädje vid påsk

Långsamma sekunder. Långsamma, långsamma minuter. Han kunde inte förstå att tiden kunde släpa sig fram så plågsamt sakta när han inte ville annat än att den skulle gå. Gå. Springa. Skutta. Åtminstone

Margareta går en sväng genom den lilla svarta blockstugan. Hon kontrollerar fönstren. Allihop är utrustade med haspar. Några av dem sitter bara inte fast ordentligt. Det är egentligen inget som oroar

Morgonekot väcker honom. Det är krig. Det är det alltid. Och så räntan. Bengt stänger av klockradion. Nu får den vila till nästa morgon, samma tid. Alltid samma tid. Bengt går ut i badrummet, in i kök

Kurscentret Sjögården var omgivet av skog på alla sidor, och när Annette efter avskedsmiddagen sista kvällen gick ut på terrassen för att svalka sig lite, njöt hon av anblicken av träd med gyllene löv

Ediths röst darrade av vrede och hon skakade fortfarande när hon stod i köket och gjorde det sista, medan Jon lutade sig mot bordet med ett glas vin i handen. – Det kunde lika gärna ha stått i tidning

När hon närmade sig Sveg hade snön lagt sig här och var. Det hade hon inte tagit med i beräkningen. Tur att bilen var bättre rustad än hon. Själv hade hon inga varma kläder. Inte ens ett par vantar. D