Himlen är en plats på jorden

Margareta går en sväng genom den lilla svarta blockstugan. Hon kontrollerar fönstren. Allihop är utrustade med haspar. Några av dem sitter bara inte fast ordentligt. Det är egentligen inget som oroar

Spåren av sommarens torka syntes fortfarande. Ända in i september var det varmare än normalt. Träd och buskar slokade och såg ut att tråna efter regn. I villaträdgårdarna gav sprinkleranordningar gräs

Någon sa att åttio kommer att bli det nya femtio. Maggan ställde ner flyttkartongen på köksbordet innan hon fortsatte: – Jag är fyrtio och känner mig redan som nittio. Vad sägs om det? Hon vände ett r

Vågorna kluckade mot relingen. Inte vänligt, men vagt hotfullt. En påminnelse om att om båten kantrade skulle vattnet svälja dem i ett svart, kallt nafs. Dimman klibbade fuktig mot kinderna för att se

Läget, snygging? – Läget är jättebra! Jag har kommit upp i den beaktansvärda åldern av 65. Kroppen börjar säga: ”Vänta, kan du inte bara sätta dig ned?”, men huvudet är på skaft! Jag älskar att skriva

Tystnaden är öronbedövande. Ja, Maria tycker nästan att hon kan höra granarna vid tomtkanten viska till varandra. Hon lutar huvudet bakåt, sluter ögonen och njuter av den sista, låga eftermiddagssolen