En novell om ett sammanträffande

Ann-Marie irrade med blicken när hon kom ut i ankomsthallen på flygplatsen. Det var många människor som väntade på de anländande resenärerna. Hon spanade efter sin dotter Lotta och barnbarnen. Så fick

Det är bara två år mellan mig och min syster Lena. Vi var de bästa vänner när vi växte upp. Om hon inte hade någon kompis att leka med så lekte hon alltid med mig. Och om det var så att hon hade någon

Killen som satt bredvid mig och drack sitt förmiddagskaffe hyssjade åt sin flickvän, men hon fortsatte: – Men jag är säker, det var ett spöke! Jag såg henne, hon var tydlig men samtidigt helt overklig

Hon suckade. Om havet, som hon alltid älskat, inte kunde få henne på gott humör igen, då kunde ingenting få det. Hon blickade ut mot havet, långt ut på den smala linjen där himlen mötte havet. Två nya

Maria tittade missmodigt på buskarna som såg allt annat än frodiga ut. Häcken mot grannen var välväxt och fin, utom just den här biten intill hennes frukosthörna. Hennes gröna fingrar till trots kunde

Det gick inte att ta miste på, Ivar var på ett uruselt humör när han öppnade dörren för sin dotter. Marie läste direkt hans ansiktsuttryck och visste ungefär vad som skulle komma. Hon drog ett djupt a