Rörigt värre

Det var dagen efter det att hon fyllt 37 som hon fattade beslutet. Nu fick det vara nog. Stefan hade lovat hjälpa henne med födelsedagsfesten men dök inte upp förrän elva på kvällen. – Hoppsan? sa han

Maria tittade missmodigt på buskarna som såg allt annat än frodiga ut. Häcken mot grannen var välväxt och fin, utom just den här biten intill hennes frukosthörna. Hennes gröna fingrar till trots kunde

Typiskt! Varför blev det stopp i vasken just när hon skulle ha middagsbjudning? Madeleine svor högt när sörjan envist vägrade rinna undan. Hon trummade med sina välmanikurerade naglar mot marmorbänken

Det gick inte att ta miste på, Ivar var på ett uruselt humör när han öppnade dörren för sin dotter. Marie läste direkt hans ansiktsuttryck och visste ungefär vad som skulle komma. Hon drog ett djupt a

Hon suckade. Om havet, som hon alltid älskat, inte kunde få henne på gott humör igen, då kunde ingenting få det. Hon blickade ut mot havet, långt ut på den smala linjen där himlen mötte havet. Två nya

Hjalmar och Esben lämnade mötesrummet för att ge Solveig några minuter att samla sig. Nu visste hon hur det kändes att sitta på andra sidan bordet i förhörsrummet och varken veta ut eller in. Det värk