Grannsamverkan

Agnes stod vid fönstret och såg ut. Nu hade det snöat sedan i går kväll och visserligen såg både åkrarna och granskogen ut som ett vackert vykort, men det hon spanade efter var plogbilen. När snön vrä

Å sa tittade uppgivet ut över den nära 2 000 kvadratmeter stora tomten. Så här en dryg vecka in på det nya året såg den på sina ställen mest ut som en geggig sörja. Nog hade hon läst att höstlöven gär

Mikael gjorde vad han kunde för att lugna henne. – Se inte så bekymrad ut, Annie. De är underbara och kommer att älska dig, sa han och hon undrade i sitt stilla sinne vem han egentligen försökte lugna

Restaurangen var en av de bättre i staden och maten var delikat. Hon hade verkligen försökt att äta sakta och njuta av varenda tugga. Hon motstod impulsen att slicka upp den sista gnuttan sås från tal

Med ett litet stön lyfte Sabina händerna från datorns tangentbord och sjönk tillbaka mot soffans ryggstöd. Bredvid henne låg Bella och snarkade. Hon klappade ömt den lilla malteserns mjuka, vita päls.

Katja sitter framför sin bärbara dator och förbereder ett inlägg på Instagram om en gammal byrå som hon har renoverat och målat. Nu står den där med de vackraste mässingshandtagen och bara väntar på a