Solvallaslipsen

Å sa tittade uppgivet ut över den nära 2 000 kvadratmeter stora tomten. Så här en dryg vecka in på det nya året såg den på sina ställen mest ut som en geggig sörja. Nog hade hon läst att höstlöven gär

Agnes stod vid fönstret och såg ut. Nu hade det snöat sedan i går kväll och visserligen såg både åkrarna och granskogen ut som ett vackert vykort, men det hon spanade efter var plogbilen. När snön vrä

Marinen hade haft jubileum. Det var stor fest i stadshuset och vi var bjudna hela kontoret, med fruar och allt. Man delade ut utmärkelser till höger och vänster. Henry fick två – en för utmärkt ledars

Hon sjönk ner i den stora blommiga fåtöljen och såg bort mot väggen där de just lyckats få upp de sista tavlorna. – Nu får det räcka för i kväll, pustade Björn och sjönk ner i den andra fåtöljen. Egen

Sussi gick håglöst omkring i matbutiken och styrde kundvagnen framför sig. Egentligen hade det räckt med en korg men hon kände att hon behövde stödja sig på något för att orka handla. Nytt år och nya

En iskall vindpust träffade Tina när hon steg ut, och hon drog upp axlarna mot öronen och skyndade på sin sextonårige son, som fortfarande höll på att snöra sina kängor i hallen: – Ludvig, kom nu, tåg