En stund av lycka

Morgondimman kom svepande över viken och dolde den gamla stenlagda bryggan. Hon kunde se en liten glimt av båten där den låg och skvalpade mot de gamla bildäcken som användes som dämpare. Klockan vara

Margareta går en sväng genom den lilla svarta blockstugan. Hon kontrollerar fönstren. Allihop är utrustade med haspar. Några av dem sitter bara inte fast ordentligt. Det är egentligen inget som oroar

Långsamma sekunder. Långsamma, långsamma minuter. Han kunde inte förstå att tiden kunde släpa sig fram så plågsamt sakta när han inte ville annat än att den skulle gå. Gå. Springa. Skutta. Åtminstone

Bussen tog sig målmedvetet genom en liten ort som sov. Hon kände igen den. En gång hade den varit navet i ett omgivande maskineri av småbruk och företag. Nu fungerade inte samhället så längre. Saker f

Trots att deras nya Toyota var liten, låg den stadigt på motorvägen, konstaterade Henrik. Han hade egentligen helst velat sitta i förarsätet själv, men Lena hade insisterat på att få köra. – Det är fa

Morgonekot väcker honom. Det är krig. Det är det alltid. Och så räntan. Bengt stänger av klockradion. Nu får den vila till nästa morgon, samma tid. Alltid samma tid. Bengt går ut i badrummet, in i kök