Att förlora rosa

Stockholm, november 1880. Utanför på Stortorget hade det blåst isande kallt hela dagen och senast Emilie var framme vid fönstret hade små snöflingor virvlat omkring i luften. Nu hade de samlats i en v

Rosa visste inte vart hon skulle vända blicken. Det kändes som om hon befann sig mitt i en mardröm och samtidigt visste en liten bekymrad del av henne att det måste vara mycket värre för Stefan. I näs

Jag svarade i telefon och frågan kom omedelbart: – Mamma jag vet att det är mycket begärt, men skulle du kunna ha Rikard hos dig i en vecka? Hon fortsatte snabbt: – Paul ska på en stor konferens och j

H ellen hade packat hela dagen när hon plötsligt kände sig iakttagen. När hon såg upp fick hon se en främmande man som stod i dörröppningen och betraktade henne med outgrundlig blick. Hon ryckte till

Åh nej, stönade Julia och försökte gömma sig vid butiksentrén, men det var för sent. Stina hade upptäckt henne och vinkade frenetiskt. – Ohoj, Julia! – Jag tror att damen där borta försöker få din upp

Jag var 32 år när jag gifte mig med Sten. Jag var 34 när jag blev mor till Emilie, och två år senare kom Julie till. Nu var vi en riktig kärnfamilj: mamma, pappa, två barn – och två heltidsjobb. Sten